Blogg - publik

Ledarbloggen

Blogginlägg

1. Konsten att välja sina strider
   Det amerikanska valet. Ron Paul har beslutat att inte kampanja i de återstående primärvalen.
   FOTO: SCANPIX
   
   Republikanernas libertarianske primärvalskandidat Ron Paul har meddelat att han inte kommer att fortsätta kampanja inför de resterande primärvalen. Han hävdar att han inte vill förstöra för huvudkandidaten Mitt Romney under partiets konvent senare i sommar. Under tisdagen erkände Paul att han inte kommer att vinna partiets nominering, stödet för Romney är för stort.
   
   Washingtonbaserade Politico spekulerar i att beslutet är en följd av att Pauls supportrar har bettet sig fult under kampanjmöten och andra partievent den senaste tiden. Något som om det tillåts fortgå kan komma att skada den kampanj som Paul fört de senaste 40 åren för ett mer libertarianskt republikanskt parti.
   
   Pauls supportrar tycker ungefär lika illa om den sittande presidenten som om Romney varför hans röster sannolikt kommer att splittras mellan dem båda. Enligt Politico säger även 16 procent av supportrarna att de kommer att rösta på det libertarianska partiets Gary Johnson.
   
   Pauls besked kommer sannolikt att ge honom visst inflytande över Republikanernas politik de kommande åren. Vid konventet inför valet 2008 ställde han till med ett eget alternativt konvent som drog 10 000 supportrar. Något Romney sannolikt inte vill se upprepas inför årets osäkra valutgång.
   
   ET
   
   
   
   • • Ebba Tornérhielm
     • 15 maj 2012 21:29
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

     • Dela på:

       Facebook Twitter

2. Vem äger Riksbankschefen?
   I en artikel i The Atlantic spekulerar skribenten Matthew O’Brien över möjligheten att införa en handel med framstående bankmän, ungefär som man handlar med idrottsstjärnor. I England sysslar de redan med headhunting till Bank of England och O'Brian funderar på vilka bankmän USA borde köpa in för att dämpa skuldkrisen.
   
   Vidare funderar han över hur mycket en riktigt bra bankman kan tänkas vara värd då ju faktiskt miljardbelopp kan besparas med rätt ledning av en centralbank. Dock påtalar han att stater sannolikt skulle behöva köpa in en hel laguppsättning med skickliga bankmän, en skicklig idrottsstjärna kommer trots allt inte till sin rätt om han spelar för ett i övrigt medelmåttigt lag.
   
   Frågan är då bara i vilken utsträckning den faktiske bankmannen skulle få ta del av de hiskeliga summor det kan komma att röra sig om. Eller kommer allt att tillfalla den stat som bankmannen för närvarande är verksam i? En bankman kan trots allt inte sägas tillhöra ett visst land på samma sett som en idrottsstjärna tillhör ett visst lag varför en smått märklig situation kommer att uppstå vid själva upphandlingsprocessen.
   
   ET
   
   
   
   
   • • Ebba Tornérhielm
     • 14 maj 2012 16:25
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

     • Dela på:

       Facebook Twitter

3. Den amerikanska drömmen
   I tidningen Economist finns en återkommande krönika kallad Lexington om amerikansk politik. I den här veckans nummer berättas i Lexington om problematiken i den pessimism som präglar USA i nuläget. Exempelvis tror uppemot 83 procent av amerikanerna att recessionen ännu fortgår, något som inte är fallet.
   
   Både Republikanerna och Demokraterna förvärrar situationen ytterligare genom att föra ett slags domedagsretorik i sin beskrivning av vad som kommer att ske om motståndaren vinner höstens val.
   
   En frågan som väcks är i vilken utsträckning den här pessimismen blir en självuppfyllande profetia. I en artikel längre fram tidningen redogörs för en studie i vilken det påvisats att frånvaro av optimism har en avgörande roll när människor förblir fattiga. Ju mindre tillgångar människor har desto mindre benägna är de att investera dessa, även om de är i det närmaste garanterade att vinna något genom investeringen.
   
   Genom mindre investeringar har man i Indien lyckats ge människor det lilla hopp de behöver för att våga göra göra sådant som att söka arbete i en närbelägen stad. Genom små förändringar har de berörda indiernas liv förbättrats avsevärt då de fått en förnyad framtidstro.
   
   Författaren Charles Dickens har beskrivit de amerikanska medborgarnas syn på sitt land på följande sätt: ”Always depressed, and always is stagnated, and always is at an alarming crises, and never was otherwise.” Men en annan syn som också har präglat omvärldens syn på USA är den framtidstro som många amerikaner tycks besitta, något som tagit sig uttryck i begreppet den amerikanska drömmen.
   
   Kanske skulle landets ekonomi tillfriskna snabbare om den drömmen återuppväcktes. Men det är något som inte kan åstadkommas på politisk väg, oaktat vad presidentkandidaternas kampanjstaber vill få den amerikanska befolkningen att tro.
   
   ET
   
   
   • • Ebba Tornérhielm
     • 13 maj 2012 16:40
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

     • Dela på:

       Facebook Twitter

4. Apropå föräldraförsäkringen
   Sverige är världens konstigaste land. Samtidigt som vi har en välutbyggd välfärdsstat är vi enormt individfixerade. Detta fenomen brukar kallas för statsindividualismen och gås bland annat igenom i den utmärkta boken Är svensken människa? av Henrik Berggren och Lars Trägårdh.
   
   Denna individcentrering har bland annat inneburit att diverse försäkringar och bidrag så som CSN sedan 70-talet är kopplade till individens ekonomi snarare än till dennes familjs ekonomi. Den har även lett till ett avskaffande av den tidigare sambeskattningen som innebar att makar skattade gemensamt. Något som ledde till att kvinnor ofta gick ned i arbetstid för att undvika marginaleffekters inverkan på den gemensamma lönen.
   
   Huruvida familjen eller individen är den minsta enheten i samhället tycks ständigt debatteras. Bland annat i diskussionen om föräldraförsäkringen ska vara gemensam eller individualiserad. Men oaktat ens ståndpunkt i hur många föräldradagar som ska eller inte ska vara vikta för den ena föräldern ter sig nog dagens utspel av Kristdemokraterna otidsenligt.
   
   På DN:s debattsida skriver partiledare Göran Hägglund och gruppledare Emma Henriksson att det ligger långt utanför politikens gränser att styra enskilda familjers vardagsliv. Men de förslag som de lägger fram från tyder på motsatsen. Partistyrelsen har lagt fram flera förslag som kraftigt utvidgar dagens föräldraförsäkring. Den ska innefatta fler dagar och vara möjlig att späda ut under en längre tid. Vidare ska rätt till tjänstledighet under barnens första levnadsår införas liksom rätt till en generell graviditetspeng.
   
   Vad är allt detta om inte en intervention i familjens helgedom? Förslaget innebär en utvidgad politisering av barnafödande. Det innebär ekonomiska incitament för att en förälder stannar hemma med barnen längre. Kristdemokraterna skriver att det inte behövs fler pekpinnar eller dekret från överheten beträffande familjelivet. Ändå väljer de att kraftigt subventionera hemmavarande mammor. För det är inte papporna som kommer att ta ut den här ledigheten att döma av dagens statistik.
   
   Dagens förslag är i praktiken en utvidgning av vårdnadsbidraget. Det innebär som sådant en subventionering av vissa familjer, de där ena föräldern stannar hemma och tar hand om hemmet. En statlig intervention som skapar så pass snedvridande effekter som ett implementerande av partistyrelsens förslag skulle innebära skapar inte mer frihet åt familjer. Det premierar bara vissa familjer framför andra.
   
   ET
   
   
   • • Ebba Tornérhielm
     • 11 maj 2012 20:31
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

     • Dela på:

       Facebook Twitter

5. Ett normaliserande av homosexualitet
   
   Samkönade äktenskap. Barack Obama har sagt att han personligen är för samkönade äktenskap, vad implikationerna av detta blir återstår att se.
   FOTO: SCANPIX
   
   Åsikterna är många om varför Barack Obama har valt att gå ut med att han ställer sig positiv till samkönade äktenskap. Han har dock inte uttalat sig om en legalisering på federal nivå utan endast uttryckt sin personliga åsikt. En åsikt han säger att han har bildat till följd av samtal med familj och vänner. Att flera i hans personal är öppet homosexuella har även det påverkat honom.
   
   I artiklar i Washingtonbaserade Politico och The Hill redovisas diverse teorier till vad uttalandet kan tänkas bero på. Sannolikt verkar det ha varit på gång en längre tid men ha påskyndats efter att vice presidenten Joe Biden i en teveintervju förra veckan sa sig vara bekväm med samkönade äktenskap. Oaktat bakomliggande skäl är det historiskt att en amerikansk president uttalat sitt stöd för samkönade äktenskap, det har aldrig tidigare hänt.
   
   Uttalandet tros påverka yngre väljare positivt. Samtidigt som det inte i någon större utsträckning antas påverka hur demokrater och oberoende röstar. Kanske vore den mest spektakulära utgången att uttalandet inte påverkade valutgången i höst. Att det inte blev en stor affär kring nyheten skulle trots allt implicera att homosexuella förhållanden har blivit normaliserade i det amerikanska samhället. I så fall ligger lagstiftning antingen på federal nivå eller i fler delstater nog inte långt bort i tid. Och det är sannerligen på tiden att den annars så frihetsvurmande amerikanska staten backar ut ur medborgarnas sovrum.
   
   ET
   
   
   • • Ebba Tornérhielm
     • 10 maj 2012 18:14
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

     • Dela på:

       Facebook Twitter