Arton procent av unga svenskar under trettio år tror att det är den amerikanska regeringen som ligger bakom terrorattackerna den 11 september 2001. Enligt grundaren av den svenska internetsajten vaken.se, Mikael Cromsjö, som för en tid sedan intervjuades i Kalla fakta, finns det ”väldigt konkreta bevis att 11 september var någon form av insider jobb. /…/ den officiella förklaringen med säkerhet stämmer inte … den innehåller lögner och faktafel”.

Cromsjö representerar den så kallade Sanningsrörelsen vars budskap är att USA, inte al-Qaida, är ansvarigt för attentaten, vilkas syfte sägs ha varit att legitimera kriget mot terrorismen genom en ofattbar och chockerande katastrof.

– Sanningsrörelsen liknar på många sätt en religiös sekt, säger David Aaronovitch, politisk kommentator på brittiska dagstidningen The Times, i samma Kalla faktaprogram. I sin uppmärksammade bok, Voodoo Histories: The Rolex of the Conspiracy Theory in Shaping Modern History, går han igenom det senaste seklets viktigaste konspirationsteorier. Han har en saklig definition på vad som kännetecknar en konspirationsteori: ”Det är ett onödigt antagande om att det finns en avsiktlig, genomtänkt orsak till en händelse, när det i själva verket finns andra, enklare förklaringar, som dessutom är mer troliga.”

11 septemberkonspirationen är ett talande exempel. Dess förespråkare hävdar att det fanns personer inom Bushadministrationen som sökte en anledning för USA att militärt intervenera i Mellanöstern, med syftet att garantera oljeleveranser samt att stärka Israel. Planen var att provocera fram en krigssituation, genom att angripa New Yorks finansiella centrum och regeringsbyggnader i Washington. I en version av denna konspiration låter man fjärrstyrda flygplan flyga in i World Trade Centers skyskrapor; i en annan version finns inga flygplan – det hävdas att tevebilderna var digitalt animerade – och den förödelse vi såg på teve var en ”controlled demolition” orsakad av i förväg planterade explosiva ämnen. I ytterligare en version – synnerligen populär på högerextremistiska och islamistiska internetsidor – är det israeliska spioner som planerat och genomfört attackerna; syftet skulle ha varit att lägga skulden på araber och muslimer.

Oavsett vilken version man prövar skulle en konspiration innebära inte bara att den amerikanska regeringen infiltrerats av människor som i månader planerat attackerna. Komplotten skulle också ha krävt hundratals medkonspiratörer som i snart tio år förblivit tysta: anhöriga till mullvadarna i Vita huset, militärer, anställda vid flygvapnets kommandocentraler, trafikkontrollanter vid flygplatser, tevejournalister, brandmän, poliser, sjukvårdspersonal, med flera. Och framför allt skulle en sådan sammansvärjning kräva att de videoinspelningar med Osama bin Laden, som skryter med den lyckade operationen, är fejkade. Eller att han själv ingår i det amerikansk-israeliska ränkspelet.

Varför väljer så många att söka förklaringar på såväl historiska som aktuella händelser i de mest osannolika konspirationsteorierna? Ett svar är att människor söker den typen av förklaringar därför att de uppfattar det som mer tröstande att tro på mäktiga och onda, men ändå mänskliga, krafter bakom omvälvande skeenden än att acceptera möjligheten att det rör sig om slumpen.

Konspirationsteorierna slår rot ingalunda hos främst obildade personer, som ersatt sin religiösa och fördomsfulla tro med en lika fördomsfull tro på hemliga komplotter. De ”troende” är i stället offer för politiska, sociala och ekonomiska förändringar – ”losers” som inte hängt med och som lämnats bakom av modernitetens omvälvningar. De lockas av konspirationstänkandet som skänker dem en känsla av ordning och sammanhang i en kaotisk tid och visar på att deras misslyckanden, svaghet och maktlöshet inte beror på dem själva utan orsakats av dolda krafter utom deras kontroll.

Att bemöta konspirationstänkande är inte möjligt. Genom att förneka konspirationer förvandlas förnekaren genast till medkonspiratör i den troendes ögon. Humor är dock ett bra sätt att hantera denna enfald: När jag konfronteras med någon som sprider konspirationsteorier brukar jag medge varje komplott, erkänner varje antydan om att jag själv ingår i konspirationen, ja, till och med bidrar med egna hårresande detaljer. Då får den som sprider konspirationsteorier sig kanske en tankeställare …