Problemen hopar sig för den moderatledda landstingsledningen. Det senaste beviset på detta är onekligen att majoriteten inte längre klarar av att leverera ett förslag till landstingsplan till fullmäktiges sammanträde i juni.

Skälen som anges är att man har en ny landstingsledning i form av ny ordförande och ny direktör.
Att man har fått en ny ordförande i landstingsstyrelsen är ju helt självförvållat. Den tidigare ordföranden i landstingstyrelsen höll uppenbart inte måttet och för att rädda vad som räddas kan inför kommande val genomfördes ett byte.

Magnus Edlund ersattes av Tomas Högström. Båda är moderater och ­båda är oroande inspirerade av hur moderaterna i Stockholmsregionen privatiserar sjukvården av rent ideologiska själ. Utöver detta måste framhållas att problemen i landstinget är inte bara ett ledarskapsproblem utan framförallt ett ekonomiskt sådant.

Tomas Högströms huvudbry är bland annat att landstingsskatten kan komma att kvarstå på nuvarande nivå. Efter valet 2006 höjdes skatten med 52 öre. Motiveringen till detta tilltag var att den skulle återställas under mandatperioden. Det skulle ske i tre steg. Med 15 öre 2008 och 2009. Resten skulle sänkas under valåret.

Detta kommer inte landstinget klara av. Det har Högström insett och det är framförallt detta som ligger bakom den uteblivna landstingsplanen på fullmäktiges juni­sammanträde. På något annat sätt kan jag inte tolka att Högström sänder ut pressmeddelande om att landstingsplanen ska antas
i september istället för juni. De angivna skälen om ledarbyten i landstingsledningen är bara halva sanningen. De ekonomiska
problemen är huvudskälen, men göms bakom skrivningar om ny direktör och ny landstingsstyrelseordförande.

Den uteblivna återställaren av landstingsskatten till nivån före valet 2006 är ett gigantiskt löftesbrott och ett misslyckande som blir komplicerat för den moderatledda landstingsledningen att hantera. Inte minst inom de moderata skattesänkarkretsarna. Det dyra länsbytet av Heby som Högström medverkade till som riksdagsledamot, och löneavtalen för olika personalgrupper, underminerar alla fina ord om att återställa skatten.

Vi socialdemokrater varnade för att en höjd skatt inte kommer att kunna återställas och nu ser vi att vi hade rätt.
När inte skatten går att sänka utan att genomföra tuffa besparingar kommer den moderatledda landstingsmajoriteten leta
efter andra sätt att få ner kostnaderna så att skatten på sikt kan sänkas. Det är här som förslaget om riktlinjer för alternativa driftsformer i sjukvården blir intressant.

Efter att vårt grannlandsting i Stockholms län hanterat ett liknande dokument som vårt landsting nu har på sitt bord, dröjde det inte länge förrän all sjukvård i Södertäljeregionen, inklusive sjukhuset, där nu privatiseras. Trots att statsministern sade något annat i valrörelsen.

Under senaste landstingsfullmäktige framförde moderaterna argument som att det inte var någon skillnad på att handla i en butik eller att handla vård för den enskilde patienten. Det är precis detta som vi socialdemokrater varnar för. Att sjukvården ska bli en handelsvara som vilken som helst.

Vi menar att en god sjukvård är en rättighet som man som medborgare ska kunna utkräva för den skatt man betalar. Sjukvården är själva kärnan i den svenska välfärden. Det finns ingenting som starkare kommer dela upp vårt samhälle än den dag då förmågan att betala en sjukvårdförsäkring avgör huruvida du kommer få en bra sjukvård eller inte.

Vi socialdemokrater inte är emot alternativa driftsformer i vården. Det har vi redan idag. Men vi lämnar inte patienten ensam på en vårdmarknad. Det är gräddfilssystemet vi protesterar emot. Inte att det finns privata entreprenörer som i avtal med landstinget tillhandahåller vårdcentraler med grundläggande sjukvård.

När den moderatledda landstingsledningen skjuter fram hela landstingsplanen till i höst medverkar man till att skapa oro
i organisationen istället för att visa att man har en ledning som har kontroll och som har förmåga att styra landstinget. Man befäster därmed bilden att ledningen inte har kontroll och att det ekonomiska läget är så oklart att man inte ens kan ta fram en landstingsplan och budget i sedvanlig ordning.


Lars Eriksson
ledamot av landstingsstyrelsen