Landstingsstyrelsens ord­förande Tomas Högström (m) skriver att han står fast vid att landstingsplanen med budget flyttas till ­hösten på grund av ny landstings­direktör och ny styrelseordförande. När en landstingsstyrelseordförande byts ut så tvärnitar uppen­barligen hela ledningens politiska arbete och förhindrar planerings­arbetet.
På vilket sätt är det ett bra ledarskap när en landstingsledning är så sårbar? Eller beror det på att det var en moderat som avgick och att det egentligen är detta parti som styr landstinget?
Den förre landstings­direktören Jan Brithon har efterträtts av Monica Berglund. För att överlappa mellan de två direktörerna ­rekryterades Rolf Forsström. Den moderatstyrda majoriteten drev igenom hans lön på 150 000 kronor i månaden.
Hur kan det komma sig att vi inte ens för denna direktörslön får en överlapp­ning mellan två direktörer som gör att vi kan genomföra ett landstingsfullmäktige med landstingsplan enligt gängse ordning?
Hur blir det med landstingsskatten? Trycket på Högström att leverera en sänkning är stor, vilket han medger när han antyder att skatten kan återställas men inte när.
Med tanke på lands­tingets problem är det tveksamt om skatten någonsin återställs. Detta vet Högström. Därmed är löftesbrottet ett faktum.
Att Högström är inspirerad av moderaterna i Stockholms läns landsting vet vi. I riksdagen har han uttalat att vi borde införa utmaningsrätt för privata vård­företag. Det innebär att ett vårdföretag när som helst kan utmana befintlig landstingsverksamhet och om de lämnar ett lägre bud än vad landstinget kan möta så ska verksamheten övergå till privat aktör. Kan sjuk­vården bli mer handelsvara än så?
Är det detta Högström menar när han talar om sitt ansvarstagande ledarskap?


LARS ERIKSSON
ledamot av landstingsstyrelsen