Den 9 november. Berlinmurens fall 1989 när frihetslängtande östtyskar öppnade järnridån. En symbol för att det kalla kriget var slut. En symbol för att människor som hör ihop, inte kan hållas åtskilda hur länge som helst.

Den 9 november. Kristallnatten 1938 när våldet mot judar i nazi-Tyskland trappades upp. När utestängandet av judar från utbildning, kultur, press, arbetsliv inte längre var nog. Ett våld som kulminerade i Förintelsen.

Förra århundradets internationella politik präglades till stor del av en dragkamp mellan två helt olika samhällssystem. Två helt olika människosyn. Å ena sidan en liberal samhällsmodell präglad av demokrati, offentliga välfärdssystem, marknadsekonomi, tron på att kunskap för alla är en väg till jämlikhet, internationell öppenhet och fredliga relationer mellan länder. Och mellan människor.

Å andra sidan en totalitär samhällsmodell, med kommunismen, fascismen eller nazismen som ideologisk grund. En modell präglad av diktatur, planekonomi, nationell slutenhet och ofta aggressiva internationella relationer. Och förtryck av människor.

Demokrati mot diktatur. Ifrågasättande och kritiskt tänkande mot lydnad. Fri press och yttrandefrihet mot ensidig propaganda och tystnad. Rättssäkerhet mot korruption. Levande opinionsbildning mot slavisk dyrkan av statens ledare. Tolerans och mångfald mot förtryck och diskriminering.

Som en följd av nationalsocialistiskt och kommunistiskt förtryck har tiotals miljoner människor i världen, många av dem i våra nära grannländer, mördats, svultits ihjäl eller blivit bestulna på sin frihet. Tystade till kropp och själ. Många totalitära samhällssystem har dessbättre slutligen kollapsat. Men fler än en miljard människor tvingas fortfarande leva utan grundläggande mänskliga fri- och rättigheter under kommunistiskt förtryck i länder som Kuba, Kina, Vietnam, Nordkorea och Tibet. Därför måste vi lära av historien.

När Sveriges Radio rapporterade 1975 från Francoregimens fall, sade reportern att Europas sista diktatur hade fallit. Halva Europa och dess folk definierades bort. Ester, letter, litauer, polacker, östtyskar, tjecker, slovaker, ungrare, slovener, rumäner, bulgarer, kroater, bosnier, serber, montenegriner, makedonier, albaner, ukrainare, vitryssar, ryssar. Tidens oförmåga att skilja mellan demokrati och diktatur förenades med okunskap. Därför måste vi lära av historien.

Flera forna östdiktaturer är i dag EU-medlemmar. Andra är på väg. Europa börjar läka. Kunskap om de farsoter som för bara några decennier sedan berövade folk frihet och liv är viktig. Alla totalitära rörelser, nazism såväl som kommunism, måste alltid mötas av tydligt motstånd.

I dag genomförs många manifestationer till minne av nazismens offer. I dag genomförs också glädjemanifestationer i Berlin – ett frihetsjubileum över murens fall.

Men antisemitism, rasism och förtryck är tyvärr inte historiska parenteser. Intoleranta krafter på både höger- och vänsterkant gör sig allt oftare hörda även i vårt eget land.

Den 9 november. Tankar på det som krossades 1938. Och på det hopp som föddes 1989. Djup smärta över ett folkmord. Stor glädje över fallet av ett förtryck. En dag för eftertanke. En dag att samla kraft för oförtröttligt motstånd mot antisemitiska, rasistiska och odemokratiska krafter. Man brukar säga att demokratin måste erövras på nytt av varje generation.

Det samma gäller hjärtats insikt om varje människas okränkbarhet och respekten för allas lika värde. Kunskap om historiens brott mot mänskligheten kan ge oss alla insikter för att forma ett mer tolerant samhälle. Insikter som bottnar i att vi alla är olika. Att vi alla har lika värde. Insikter om att var och en av oss kan göra skillnad i vardagens kamp mot fördomar och förtryck.