De moderata riksdagsledamöterna Jessica Polfjärd, Staffan Anger och Krister Hammarbergh skriver om hur våld, inbrott och stölder härjar i vårt län och att de som hänger sig åt detta lägger grunden i ungdomsåren. Med fler i arbete och fler poliser ska denna utveckling förändras, skriver de.

Jag har ingen annan uppfattning än att en jobbskapande politik är grundläggande för tryggheten i vårt samhälle eller att en närvarande polis säkert skänker någon slags trygghet runt om i Västerås och övriga länet.

Men den jobbskapande politik som debattörerna röstat för i riksdagen har ju inte precis minskat arbetslösheten och det så kallade utanförskapet. Lägger man därtill de allt tuffare kraven på arbetslösa och sjukskrivna, så är väl knappast trygghet det begrepp man närmast kommer att tänka på.

Men om vi bortser från effekterna av den moderata jobbpolitiken, så delar jag ändå den grundläggande uppfattningen att fler människor i jobb är en bra grund för minskad kriminalitet och ökad trygghet.

Vad jag däremot reagerade på i artikeln var den totala avsaknaden av idrotts-rörelsens och kulturens betydelse för att skapa ett samhälle som håller ihop och som ger ungdomar en meningsfull fritid i stället för att ramla in i den kriminalitet som artikelförfattarna beskriver.

Just idrottsrörelsens och kulturens verksamheter går sannolikt en osäker tid till mötes när ideologiska skattesänkningar minskar kommunernas handlings-utrymme och debatten kring prioriteringar av kommunala kärnverksamheter breder ut sig.

Jag tror det är svårt att ge ett långsiktigt starkt kommunalt stöd till idrotten och kulturen samtidigt som skatterna ska sänkas. Nu fungerar detta under begränsad tid i kommuner som Västerås, så länge den kommunala ekonomin är stark, men på sikt känns detta som en omöjlig ekvation.

Jag menar att det offentliga har ett stort ansvar för kultur och fritid. Det hänger ihop med hälsa, medellivslängd, välstånd och välmående. Barn och ungdomar som inte ges möjlighet att hänga på fritidsgården, delta i kultur- eller idrottsaktiviteter riskerar söka sig till mindre hälsosamma sysselsättningar. I dess spår följer inte sällan debatt om mer ordning och reda och fler poliser.

Jag säger inte att det är fel men tonvikten borde ligga på det brottsförebyggande arbetet och då har jag svårt att se vad som är bättre satsade pengar än de som går till kultur- och idrottsverksamhet. Jag är övertygad om att detta är en av förklaringarna till att vårt land ändå internationellt sett gett oss ett förhållandevis tryggt samhälle.

För oss socialdemokrater har detta varit en viktig del i vår politik för ett tryggare samhälle där vi ser kopplingen mellan satsningar på kultur- och idrott å ena sidan och ett samhälle som håller ihop och mår bättre å den andra.