Förslagen väcker hos undertecknad reaktionen ”blir sossarna aldrig nöjda, får barnomsorgen kosta hur mycket som helst?”

Jag hävdar att den reaktionen är påkallad mot bakgrund av att vi svenskar redan spenderar i storleksordningen 160 skattemiljarder per år på olika former av stöd till barn-familjer, från föräldraledighet över barnbidrag till barnomsorg.

Hur mycket beräknar författarna att deras nu presenterade förslag kommer att kosta? Kanske ytterligare cirka 15 miljarder? Varför håller de tyst om den sidan av saken?

I själva verket är kostnadsnackdelarna, redan med det befintliga stödet, bra mycket större än folk i allmänhet inser. På grund av ett fenomen som nationalekonomer ofta kallar ”beskattningens marginalkostnad” kan den samhällsekonomiska nettoeffekten av att spendera 160 skattemiljarder på aktuellt område sättas till en nettoförlust motsvarande det dubbla beloppet, alltså 320 miljarder. Enligt samma formel skulle då det samhällsekonomiska förlustbidraget från nu lagda förslag bli cirka 30 miljarder kronor och den totala samhällsekonomiska förlusten då hamna på 350 miljarder, 38 000 om året i förlust per invånare, 80 000 per arbetande svensk!

Varför håller författarna tyst också om detta?

Men det finns en kostnadskomponent till: förlust av medborgerlig frihet. Genom att med tvång dra in 175 miljarder i skatt från Sveriges arbetande befolkning för att sedan pytsa ut dessa pengar till den delmängd därav som utgörs av småbarnsföräldrar på villkor att de uppför sig politiskt korrekt, förlorar alla i självständighet och blir än mer beroende av statens trendkänsliga välvilja.

Inte heller denna effekt är författarna i närheten av att redovisa.

Det ovan skrivna utmynnar i en uppmaning till VLT:s läsare att med kraft tillbakavisa författarnas och deras partis förslag och i stället kräva röjning i den snårskog av fördyrande krångel som den svenska familjepolitiken blivit, med målet att staten ska låta småbarnsföräldrarna få behålla de pengar de behöver för att ta hand om sina familjer och barn, utan vare sig subventioner eller bidrag – och utan dagens otillbörliga politiska inblandning i familjernas inre angelägenheter.

Allt annat är totalitarism som inte hör hemma i ett fritt samhälle.

Bo C Pettersson
styrelseledamot i Barnens rätt till föräldrarnas tid