Det pågår en debatt om att det finns för få kvinnor i bolagsstyrelser och att kommunerna borde vara förebilder och kvotera in kvinnor.

Av flera skäl är kvotering fel. De som är för kvotering delar in individer i olika kollektiv som ska företrädas i olika sammanhang. Könskvotering markerar att kvinnor i styrelser inte får sina mandat av kompetens utan på grund av sitt kön. För moderater handlar jämställdhet om att få vara sig själv och att vara en individ. Och där meriter väger tyngre än ett påhittat kollektiv.

Nyligen konstaterades att positiv särbehandling inte löser ojämlikheten vid antagning till högskolor. Det visade sig att kvinnor som missgynnades fast det var just dem som det var tänkt att gynna. Om det inte fungerar inom högskolan varför skulle det då göra det i styrelser?

Den tunga makten i ett bolag ligger i ledningsgruppen. Inte i styrelsen. Trots detta är det i styrelsen som kvoteringsförespråkare vill putsa till siffrorna. Fler kompetenta kvinnor i ledningen ger fler lämpliga styrelsekandidater som råkar vara kvinnor. Den verkliga makten i kommunen ligger inte i de kommunala bolagen utan i nämnderna med de stora pengarna. Omkring 75 procent av pengarna i de flesta kommuner går till skol- och omsorgsnämnderna. Det är också där som det finns flest kvinnor. Att flytta dem till bolagsstyrelserna skulle därmed minska kvinnors makt.

Det är inte statistiken som är problemet utan de beteenden som på vägen orsakat siffrorna. Moderaterna vill förändra beteendena och ta bort hinder för jämställdhet, inte en politik för att få snyggare siffror i årsredo-visningen.