Med stor förundran har vi tagit del av den utbildningspolitik i Västerås Stad som innebär att alla elever som går årskurs 6-9 ska få egna datorer. Detta förslag har tagits fram av en arbetsgrupp där, såvitt vi förstår, ingen lärare deltagit. Hur kan detta vara möjligt?

Det är inte alls så att vi är negativt inställda till datorer i skolan. Tvärt om kan datornvara till mycket stor nytta som pedagogiskt verktyg i många ämnen. Det gäller till exempel språk och svenska där pedagogiska program kan underlätta elevernas språk-utveckling. I orienteringsämnen kan elever söka fakta på nätet för de arbeten som är vanligt förekommande. I matematik kan datorer vara till nytta till exempel vad gäller övningar som tränar elevers taluppfattning och förmåga i huvudräkning.

Även i de naturorienterande ämnena kan datorer vara till nytta. Men det är viktigt att komma ihåg att detta är ämnen som till sin karaktär är sådana att det laborativa arbetssättet är det viktigaste. Det förutsätter att skolorna har välutrustade institutioner med materiel som fungerar.

Så är tyvärr inte fallet i dag. På många skolor står institutionerna och sakta förfaller. Det beror på att det inte längre finns lärare med institutionsansvar, något som var vanligt förekommande för inte alltför många år sedan. Dessutom saknas ofta pengar till att komplettera de en gång välförsedda institutionerna.

När eleverna kommer till NO-lektioner med egna datorer kan det för många lärare kännas mycket enklare att eleverna får göra teoretiska arbeten i stället för att laborera. Kanske får de läsa på nätet om Ohm och Ohms lag i stället för att laborativt komma fram till samma lag – särskilt som det kanske saknas både ampere- och voltmetrar. Redan i dag förekommer det att elever börjar på det naturvetenskapliga programmet utan någon laborationsvana alls från sin högstadietid. Det är skrämmande och risken är stor att det blir än sämre i framtiden.

Hittills har det funnits alldeles för få datorer. Som regel har det på en skola funnits en datasal som lärarna varit tvungna att boka långt i förväg, något som givetvis inte varit tillfredsställande. Men för den skull kan det inte vara nödvändigt att varje elev får en egen dator. I stället kan man förse vanliga klassrum med datorer. Det behövs knappast i alla klassrum utan vilket antal som behövs kan bestämmas lokalt på varje skola. Resten av de pengar som tydligen finns avsatta till denna datorsatsning kan med fördel användas till att upprusta institutioner och till lärarfortbildning.

Hittills är det elever i sexan som fått egna datorer och det kan säkert fungera bra. Ett skäl till detta är att eleverna årskurs 6 har hemklassrum där de får merparten av sin undervisning. Datorerna kan stå kvar i klassrummen under raster.

Under årskurs 7–9 är situationen en helt annan. Där byter eleverna klassrum mycket ofta. Det kommer då att innebära att eleverna måste bära med sig sina datorer under hela skoldagen. Förvaringen får ske i de redan nu trånga elevskåpen. Vi får inte heller underskatta de risker som finns när eleverna går runt med sina datorer – stölder, skadegörelse etcetera.

Vi förstår att syftet med att förse eleverna med datorer är gott. Man vill höja kunskapsnivån och därigenom uppnå bättre betygs-resultat för våra elever. Men därvidlag är datorn endast ett verktyg. Mycket viktigare är engagerade och kunniga lärare som har tillgång till den materiel som behövs för sin undervisning och med kompetens för de ämnen de undervisar i.