Regeringen har äntligen aviserat att ett par lagar som syftar till avveckling av kärnkraften bör slopas. Det var inte en dag för tidigt.

Det är i år 30 år sedan folkomröstningen om kärnkraften hölls. De politiska partierna sade sig då vilja besluta i enlighet med omröstningsresultatet och riksdagen stiftade 1984 en lag som förbjuder byggande av nya kärnreaktorer i Sverige, samtidigt som man uttalade att 2010 skulle all kärnkraft vara avvecklad i Sverige.

Årtalet byggde på ett missförstånd, politikerna trodde tydligen att livslängden för kärnkraftverken var 25 år, trots att de var konstruerade för minst 40 års drift. Eftersom de två sista byggda blocken (Forsmark 3 och Oskarshamn 3) skulle tas i drift år 1985 räknade man tydligen ut att 2010 borde bli slutåret.

I dag vet vi att med lämpligt underhåll och moderniseringar av anläggningarna kan livslängden förlängas till 50–60 år, det vill säga att de svenska kärnkraftverken, som alla togs i drift under åren 1972–1985, rent tekniskt kan vara kvar till omkring 2030.

Ägarna av kärnkraftverken, som i huvudsak är de tre stora elbolagen i Sverige, har nyinvesterat miljardbelopp i sina anläggningar för att hålla dem i trim och säkerställa säkerhet och livslängd. Kärnkraften har alltså visat sig attraktiv och uthållig på den avreglerade elmarknad som nu råder i Sverige och det är sannerligen inte för att kortsiktigt driva upp marknadspriset på el som reaktorerna då och då står stilla för uppgraderingar.

Medan retoriken i energipolitiken har varit labil och oförutsägbar, så har praktiken varit anmärkningsvärd stabil i kärnkraftsfrågan. Så säger bland annat Marian Radetzki i sin kritiska bok om svensk energipolitik. Ett exempel på otaliga politikermisslyckanden är då riksdagen stiftade ”avvecklingslagen” 1997. Syftet var på kort sikt att regeringen med lagens hjälp skulle stänga Barsebäck, vilket helt misslyckades, eftersom regeringsrätten gav dåvarande regering bakläxa och beslutade om inhibering av beslutet, en präktig politisk skandal.

Stängningen av Barsebäck löstes förhandlingsvägen, det vill säga stoppet betalades av skattebetalarna genom att dåvarande Sydkraft, det vill säga dagens Eon, som kompensation fick ett större del-ägande i statliga Vattenfalls anläggningar i Ringhals.

Det är dessa två lagar som regeringen nu vill slopa – den misslyckade avvecklings-lagen från 1997 och förbudet mot nybyggnation från 1984. Detta är nödvändigt om det skall vara möjligt att ersätta dagens reaktorer med nya – omkring 2030.

Detta är inte så långt borta som man kan tro – investeringsbesluten behöver i så fall fattas om cirka tio år och kraftbolagen behöver långt tidigare veta vilka förutsättningar som gäller.

Sverre Haukeland
Västerås