Så långt är det väl bra, men som vetenskaplig ledare för lärarutbildningen vid Mälardalens högskola reagerar jag på att Krantz även anser sig stå över vetenskaplig expertis och använder propositionen till att bestämma vad som är god vetenskap.

Det jag reagerar på är att han i propositionen bestämmer att utbildningsvetenskapen ska vara evidensbaserad och inget annat. Det låter som att det skulle vara något nytt, men evidensbaserad forskning är ingen nyhet. Däremot är det så att pedagogik, såväl som utbildningsforskning i stort, innehåller en mängd olika forskningstraditioner. En av dem är den evidensbaserade, men givetvis inte den enda, kanske inte ens den mest utmärkande.

En vetenskaplig disciplin närs av och utvecklas genom att olika sätt att bedriva vetenskap diskuteras och ibland konfronterar varandra med argument och analyser. Vi vet till exempel att inom fysik finns det de som menar att den så kallade stringteorin bättre förklarar universums existens och funktionssätt än relativitetsteorin. Men vilken av dessa sätt att försöka förklara universum som fysiker skall ägna sig åt bestäms inte av politiker. Helt enkelt för att de flesta politiker inte är forskande fysiker.

Problemet med att staten talar om på vilket sätt forskning kring skola skall bedrivas och hur resultat skall förklaras är inte regeringens legitima intresse av lärarutbildning och skola – utan att de anser sig kunna avgöra vad som är god forskning till gagn för skolor såväl som lärarutbildning. Det riskerar att allvarligt skada de processer som ett vetenskapligt fält består av och som bygger på idén om konkurrens mellan olika vetenskapliga traditioner, teorier och metoder. Att på politisk väg peka ut ett sätt att forska på ger konkurrensfördelar baserade på fel utgångspunkt.

Det är svårt att tänka sig att något sådant skulle kunna ske i någon annan vetenskaplig disciplin än inom utbildningsvetenskap. Bara för att regeringen och staten har ett intresse i folks hälsa innebär det inte att man bestämmer på vilket sätt forskarna skall forska om hälsa. Vad som rimligtvis görs är att peka ut vissa områden som särskilt oroar, som exempelvis cancer, men inte hur forskarna forskar om detta gissel.

All vetenskap, och det gäller i hög grad för utbildningsvetenskaper, söker förstå och förklara fenomen i verkligheten. Det är helt enkelt det som är forskning. Men verkligheten är inte entydig, om den så vore behövdes inte forskning. Det finns med andra ord annan forskning än den så kallat evidensbaserade som är relevant och som bidrar till ”en god skola”.

Det allvarliga är att Krantz inskränker den akademiska friheten i vilken betydelse man än tillskriver detta begrepp, och därmed kraftigt underminerar själva grundpelaren för universitetens och högskolornas samhälleliga och kulturella uppgifter. Jag vill därför uppmana ministern att revidera propositionen på den här punkten och överlåta forskningen till dem som kan området, nämligen forskarna.