Det berättigade i svensk truppinsats i Afghanistan ifrågasätts allt mer. Vi kan konstatera att svensk trupp befinner sig där under befäl av USA, en stormakt som har strategiska intressen i området och därmed behov att kontrollera det. Uttryckt i klarspråk avlastar Sverige – ett förment neutralt land – USA:s krigsmakt. Vilken betydelse har detta för hur Sverige uppfattas av befolkningen i den muslimska världen och vår roll som alliansfri i andra internationella sammanhang? När har svenska väljare någonsin i val beretts möjlighet att ta ställning till omsvängningen i vår säkerhetspolitik när vi de facto för krig som allierade till USA?

Som främsta mål framhåller USA att stoppa att Afghanistan används som bas för internationell terrorism. Drivkraften för denna återfinns till största delen i det över 60 år gamla förtryck och förlust av land som en stor del av Palestinas dåvarande ursprungsbefolkning utsatts för av Israel med stöd av USA. Utan en lösning som innebär att äganderätten återställs uppstår ständigt nya generationer av desperata gerillakrigare. Att angripa baserna i Afghanistan är att försumma orsakerna och ge sig på symtomen – som att ge sig till sjöss i en läckande båt i förtröstan på öskar i stället för att laga hålen.

Jag tillhör dem som genom utbildning och erfarenhet har god insyn i Sveriges dolda samarbete med Storbritannien och USA under andra världskriget och kalla kriget. Även om det är först på senare år som det blivit mera allmänt känt, tyder mycket på att det hade ett brett stöd bland svenskar, eftersom det rörde vårt närområde och solidariteten med våra grannar.

Jag känner också stor samhörighet med den anglosaxiska världen utan att sympatisera med deras koloniala strävanden i fjärran länder. Jag har till och med åtskilliga gamla släktingar som deltog i boerkriget, båda världskrigen samt Korea och Vietnam på brittisk sida. För dem var det riktigt att stödja sina nya hemländer på detta sätt. Soldatbrev och en dagbok från boerkriget vittnar om vad de offrade.

Tillit grundar sig på relationer. För goda elationer fordras förmåga att kommunicera, det vill säga språkkunskaper. Tolk är nödlösning. Relationer tar tid att utveckla. Att byta ut trupp varje halvår gör det mycket svårt att etablera hållbara relationer, som ju är det viktigaste verktyget om man vill påverka familje-mönster och samhällssystem. Det är ingen uppgift för soldater. Litet tjosan hejsan eller att bjuda på cigg räcker inte.

Kriget i Afghanistan bedrivs som klassiskt gerillakrig. Gränsen mellan krigförande och civila är diffus. En känd leende byinvånare kan plötsligt bli en levande sprängladdning eller en förut vänlig by bli bakhåll. Inför väntade militära offensiver blir gerillan civil eller drar sig undan till gömställen. En sådan motståndare är nästan omöjlig att besegra. Flyganfall riskerar bli massakrer på oskyldiga civila, som hänt för Sveriges bundsförvant USA på flera krigsskådeplatser. Man måste vara osedvanligt naiv för att tro att Sverige undgår att förknippas med detta i Afghanistan. Åratals goodwill förstörs.

Dessa osäkra stridsförhållanden innebär stora påfrestningar med risk för posttraumatisk stress. Det kan leda till fatala felbedömningar i tjänsten men mycket vanligt är också psykiska problem, drogmissbruk eller självmord. USA har stor erfarenhet av detta från liknande krig.

Svensk trupp i Afghanistan har diffusa mål, som rimmar illa med vår alliansfrihet och använder metoder som gång på gång misslyckats i liknande sammanhang. Hur länge ska svenska politiker sätta unga soldaters liv på spel i ett hopplöst projekt vars verkliga motiv inte redovisats öppet och godkänts av oss i val? Lär av tidigare misstag!