Åke Skogevall: Hur förvaltas egentligen arvet efter Nils Dahlbeck?
Världsnaturfonden (WWF) och Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) engagerar sig aktivt i att öka antalet vargar i Sverige, genom att överklaga och agitera mot vargjakt och ignorera kulturlandskapet.
Relaterat
Är detta agerande i linje med föreningarnas stadgar och ursprungliga syften?
Så här skrev Nils Dahlbeck 1985, baserat på 50 år av naturengagemang.
”Många trodde att om mänsklig aktivitet bara förbjöds, så kunde man bevara det gällande tillståndet i vegetationen. Denna, som vi nu vet felaktiga tankegång, är ett utmärkt exempel på hur kontinuerlig och stabil den gamla tidens kulturpåverkan var och hur nära den trots allt stod i samklang med naturens egna faktorer.
Tätorterna breder ut sig, och allt färre har kunskap om glesbygden. Då man inte vet något om naturen och glesbygdens liv uppfattas allt endast som ett enda stort fritidsområde. ”
Den stora betydelse Nils Dahlbeck haft för grundandet av Världsnaturfonden, Fältbiologerna med mera framgår av en minnesskrift utgiven av Svenska Naturskyddsföreningen.
Hur har den visdom och erfarenhet Nils Dahlbeck dokumenterade förvaltats inom WWF och SNF?
Känsla och förståelse hos lokalbefolkning som lever i och av naturen verkar inte nå toppskiktet inom föreningarna WWF och SNF. Föreningarnas ledning verkar priori-tera kampanjer som lockar bidragsgivare, framför värnandet av den biologiska mångfald i kulturlandskapet som Dahlbeck hyllade. Sektioner och lokalavdelningar som försöker värna till exempel fäbodbruk blir överkörda av den centrala ledningen.
Föreningarna ignorerar nu den biologiska mångfald som utvecklades i det traditionella och fordom vanliga skogsbetet genomfäbodbruk och småskalig djurhållning. Betesbiotoperna håller en enorm mångfald av arter, växter och djur. Flera av dessa är nära utplåning, nu ytterligare forcerad genom tanklöst engagemang för rovdjursetableringar utan att skydda skogsbetes-biotoperna.
Kulturlandskapet och dess natur och djur som Nils Dahlbeck värnade håller på att offras genom att omformulera syftet och ersätta vetenskaplig vidsyn med säljande slogans. WWF har till och med fått kritik av tillsynsmyndigheten för hur man uppfyller stiftelseurkunden för Väktarfonden till Nils Dahlbecks minne som man förvaltar. Fondmedel avsatta för kulturlandskap och lantrasdjur har delats ut till rovdjurs- och marknadsföringsprojekt men man har nekat bidrag till lantrasräddande insatser.
Till mitt öppna brev 2007 till WWF och SNF om att värna fäbodbruk med mera har svar utlovats men inte lämnats.
Tystnaden talar.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 10 apr 2010 10:00 Tjalle Tvärvigg
Jag förstår inte varför Åke Skogevall klagar på toppskiktet inom föreningarna WWF och SNF. Hedersordföranden inom svenska WWF föreslog ju att vargarna skulle skjutas, så att jägarna kan få ha alla älgar för sig själva. Allt i enlighet med instruktioner från Svenska Jägarförbundets lobbyister.
Att ursprungliga lantraser som tex fjällkon inte längre finns beror inte på rovdjuren. Det beror på att fjällkon växer sakta och aldrig når särskilt hög slaktvikt. De moderna fäbodbönderna kräver högproducerande köttdjur, och där har den gamla sortens fjällko inte en chans.
Skrivet 10 apr 2010 18:19 K Martin
Nils Dahlbeck anses vara en folkbildare och hans insatser för svensk naturvård är säkert ovärderliga. Men jag undrar vad han skulle ha tyckt om att hans namn används som slagträ i vargdebatten. Att han postumt blir utnämnd till vargmotståndare? Att påstå att hans naturintresse skulle vara begränsat till den biologiska mångfalden inom tamdjurshållningen eller för bevarandet av lantraser, är inte det att lägga i en lite för hög växel? Milt uttryckt. Nils Dahlbeck som var en naturmänniska skulle säkert ha varit glad över att både fäbodbrukare och rovdjursstammar ökat i antal under senare år.