Man kan fråga sig varför oppositionen, i en tid av långkonjunktur, vill rikta ett hugg i ryggen på den spirande och utvecklande tjänstesektorn? Och varför, i en tid när 150000–200000 unga går utan jobb och än fler är på väg ut i arbetslivet? Varför då avskaffa en av de få åtgärder som effektivt stärker ungdomars ställning på arbetsmarknaden?

De rödgrönas politik skulle innebära en generell höjning av den totala arbetsgivar-avgiften för unga från 15,5 procent till drygt 31 procent. Givet en lön på 20000 kronor i månaden blir kostnadsökningen 38200 kronor per år och ungdom. Istället vill vänsterblocket införa en ny rabatt på lönesummor upp till 900000.

Den sammantagna effekten av dessa två förslag skulle bli kraftigt ökade kostnader för svenska företag under både 2011 och 2012. Undantaget är företag med en enda anställd ungdom, som skulle tjäna något på förslagen under 2012 – men inte under 2011.

För våra bolag, som tillsammans har nästan 100 årsanställda medarbetare under 26 år, skulle oppositionens förslag innebära en ökad lönekostnad på mer än 3,5 miljoner kronor under 2011. De flesta små och medelstora företag, inklusive våra egna, arbetar med väldigt små marginaler. Kostnads-ökningar i den här storleksordningen skulle ofrånkomligen leda till både personalminskningar och nedläggningar.

Anställda i alla åldersgrupper skulle drabbas, men framförallt ungdomar. Exakt hur många som skulle göras arbetslösa om oppositionens förslag blev verklighet är svårt att säga. Men drygt 330000 unga mellan 15 och 24 år arbetar i dag i privat sektor. Ytterligare 12700 i samma åldersspann är egna företagare. Och oppositionen vill höja de generella arbetsgivaravgifterna för personer upp till 26 år, alltså en ännu större grupp. Att tiotusentals ungdomsjobb står på spel är alltså ingen överdrift.

Alla riksdagspartier säger att jobben är en viktig fråga inför valet. Särskilt angeläget är det att få bukt med den mycket höga ungdomsarbetslösheten. Men politiska åtgärder måste vara förankrade i verkligheten. Dessvärre är det är uppenbart att de rödgröna inte förstår de praktiska konsekvenserna av sina förslag.

Alla nya arbetstillfällen utgår från före-tagens möjligheter att anställa. Utan möjligheter, inga nya jobb. Detta enkla samband måste vara utgångspunkt för all framgångsrik arbetsmarknadspolitik. Det handlar om att få till stånd progressiva, generella och visionära förändringar, som hjälper företag att växa och utvecklas på sikt.

Varför vill oppositionen avskaffa en av de få av regeringens reformer som faktiskt har den effekten?

Vi vill släppa in framtiden, inte utestänga nästa generation!