En öronbedövande, märklig tystnad råder kring samtidens största politiska dilemma – klimatfrågan – när tre veckor är kvar till valet.

Vår statsminister, som vill framstå som ansvarsfull statsman, nämnde varken den eller andra internationella frågor i sitt långa sommartal. Hur kortsiktigt opportunistisk får en regering vara? Aldrig tidigare har väl en sådan ytlig materialism och förakt för omvärldens realiteter utmärkt en svensk val-rörelse. Och detta mindre än ett år efter det misslyckade Köpenhamnsmötet!

Uppåt 20 miljoner medmänniskor i Pakistan har förlorat sina hem och kämpar för sina liv mot vattenmassorna. I Ryssland har miljontals hektar skog bränts ner i en aldrig tidigare upplevd hetta. 17 nationer på klotet har denna sommar rapporterat tidernas rekordvärme. Ett 260 kvadratkilometer jätteisblock är sedan några veckor på drift söderut från Grönland. De klimathot FN:s klimatpanel IPPC målat upp uppfylls efterhand.

Men inget om detta i det politiska käbblet. Inga kommentarer om att framtiden med absolut säkerhet kommer att bli en helt annan än den regeringen planerar för. Även om man inte entydigt kan skylla allt detta på klimatförändringarna, säger i varje fall Pakistans regering, Vladimir Putin själv, vi miljöaktivister och – viktigast – vetenskapssamhället i stort, att det är västerlandets livsstil, det vill säga den nuvarande politiska inriktningen, som är den avgörande faktorn bakom de dramatiska händelserna.

Det har de senaste månaderna påvisats, att klimatskeptikerna i undersökning efter undersökning haft kapitalt fel utom i små detaljer. I stället går utvecklingen mot ett varmare klimat fortare än FN:s försiktiga klimatpanel förutspått. Vetenskapsmännen säger att 2010 blir det varmaste året globalt sett sedan mätningarna började, trots vår egen rekordkalla vinter.

Våra ungdomar och barn vet väl att vädret och klimatfrågan hör ihop trots att det är olika saker. Ändå är klimatförändringen bara ett av åtta minst lika stora framtidshot enligt det ansedda Stockholm Environmental Institute. Peak oil och annan resursknapphet kommer att förändra livet i grunden för nästa generation mycket fortare. Vad är det för värld vi är beredda att cyniskt lämna över?

Världens finansiella läge är också tveklöst skakigare än de glättiga förhoppningar som finansministern och näringslivet söker lugna ner oss med. Men politikerna inom alliansen tycks ha slutit en ohelig allians också med massmedia om att allt utanför individens inskränkta plånboksfrågor i möjligaste mån skall hållas utanför själva valdebatten; de etiska framtids- och värdefrågorna, klimatet, utarmningen av den biologiska mångfalden, den växande massfattigdomen i många av tredje världens länder och de andra utmaningarna därifrån.

Har en majoritet svenskar någonsin varit så välmående som nu? Är det därför vi också blivit mer egoistiska och blinda för sanningen om framtiden än tidigare?

När Miljöpartiets språkrör här om dagen gick mot strömmen, och framsynt och tydligt hävdade att klimatet är den viktigaste valfrågan, rapporterades följdriktigt knappt något om detta i massmedierna.

Fokus blev även då bara pensionärspensionen. När Mona Sahlin i sitt kraftfulla sommartal dagen efter Reinfeldts tog upp regeringens brist på ansvarsfull klimatpolitik satte inte heller detta några som helst spår i analysen.

Men allt fler internationella bedömare ger nu EU:s (Reinfeldts) svaga och Danmarks klantiga ledarskap en del av skulden för fiaskot i Köpenhamn.

Väljare med självrespekt, ärlighet och insikter om att världen är större än Sverige, borde inte ha svårt att välja sida efter denna valrörelse. Inte heller den rödgröna oppositionen vågar ännu komma med tillräckligt tydliga signaler vad gäller tidens ödesfrågor. Men där kan man ändå skönja större förmåga och insikter till realistisk långsiktighet i politiken – som också Svenska naturskyddsföreningen tydligt påvisat!