Den 24 augusti kan bli början till något som vi i framtiden kommer att ha anledning att ångra djupt. Nämnden för funktionshindrade beslutade att kommunen skall upphandla sin verksamhet inom personlig assistans.

Vad är det då vi kommer att ångra? Jo, att Västerås stad inte kan skydda sin kommunala utförare av personlig assistans. Det är ett beslut som kommer att drabba de anställda och riskera att drabba dem som är i behov av personlig assistans. Bakgrunden är tyvärr banal: Det handlar om kronor och ören.

De anställda drabbas då deras anställningstrygghet rivs upp och tillsvidareanställningar (fast anställning) övergår till visstidsanställningar. Proaros, som är den kommunala utföraren, ville avhända sig verksamheten då den inte fick de pengar som man ansåg sig behöva för att driva verksamheten vidare. Det är dyrare att driva en verksamhet med fasta anställningar än med visstidsanställningar. Och visstidsanställning är vad de privata utförarna erbjuder. Det handlar om kronor och ören.

Hur påverkas de anställda? Tillsvidareanställningar försvinner i ett nafs och byts ut mot visstidsanställningar. Vad spelar det för roll? frågar sig kanske vän av ordning. Jo, det innebär att anställningstryggheten far ut genom fönstret i ett enda andetag och i stället erbjuder den privata utföraren en visstidsanställning som innebär relativ otrygghet.

I grova ordalag så kan du bli av med ditt jobb från den ena dagen till den andra. Visstidsanställningen är ofta knuten till kunden som du arbetar hos. Avlider personen eller skulle vederbörande hamna på sjuhus i mer än 30 dagar så riskerar du att stå utan arbete. Detta är ingenting annat än ren bakåtsträvan och det ger samtidigt en rejäl käftsmäll åt den fackliga kampen och det som den varit bärare av: rätten till ett fast arbete.

Hur påverkas kunderna som assistenterna är satta att stödja? Inom Proaros arbetar många assistenter som nu är tillsvidareanställda. Väljer ett antal av dessa att inte följa med ut i den relativa osäkerheten, så drabbas givetvis kunden. Det handlar i många fall om erfaren personal som arbetat i yrket under flera år – och i vissa fall åt samma kund.

Osäkerheten kommer att växa då erfaren personal byts ut mot oerfaren. Tryggheten försämras och kontinuiteten brister då man tvingas byta ut personal och det kan skapa oro och förtvivlan hos kunder som är beroende av van personal.

Det handlar om kronor och ören.

Tyvärr så är det få som reagerar starkt då man ger sig på anställningstryggheten i en kvinnodominerad verksamhet. Och i det här fallet så handlar det om mer än så. Det handlar om att kommunen gör sig av med en verksamhet till förmån för privata intressen, som naturligtvis har ekonomiska vinster för ögonen. Personlig assistans har blivit en ”god affär”.

Och trots att det bara handlar om kronor och ören, så negligerar man mänskliga värden. Man skickar ut skicklig och erfaren personal i en relativ otrygghet och man utsätter samtidigt en grupp människor som behöver vår hjälp och vårt stöd för en relativ risk.

Man tar även ifrån samtliga inblandade den rätt som man annars basunerar ut nu – valfriheten. Som kund kan du inte välja en kommunal verksamhet och som anställd kan du visserligen välja att stanna kvar i Proaros, men snabbt bli betraktad som ”övertalig”, och uppsagd.

Detta handlade om kronor och ören.