Redan förra året inleddes förhandlingarna kring frågan om bindande rättssäkerhetsgarantier gällande för länder inom EU. Förhandlingarna fick dock ett något abrupt avslut när sex länder helt enkelt vägrade att skriva under.

Det kan ses som lite av ett nederlag men trots det slopades lyckligtvis nog inte frågan om rättssäkerhet helt. För i går presenterade kommissionen samma förslag, dock i en nedbantad version, vilket konkret innebär att punkter såsom rätten till advokat samt fri rättshjälp strukits. Däremot kvarstår rätten till gratis tolk samt översättning av dokument.

Trots att förslaget nu minskat i omfattning välkomnar Anne Ramberg, general-sekreterare för Svenska advokatsafundet, intiativet. För ibland måste steg i utvecklingen delas upp och tas pö om pö.

Debatten är däremot inget nytt under solen för redan i början av juli i år skrev statsminister Fredrik Reinfeldt i en debattartikel publicerad i Svenska Dagbladet om utvecklandet samt den önskvärda förstärkningen av samarbetet EU-länder emellan.

Önskvärt är att unionen präglas av rättssäkerhet och öppenhet inom vad som kallas Stockholmsprogrammet. Programmet innebär bland annat att länderna inom EU ska utbyta mer rättslig information sinsemellan samt att polisen i större utsträckning ska samarbeta över landsgränserna.

Visst är tanken med programmet välgrundad med tanke på att människor i dag förflyttar sig som aldrig förr. Många gifter sig, får barn och har tillgångar i annat land än hemlandet. I den utvecklingen måste även civilrätten uppdateras och hänga med.

I övrigt är det även viktigt att se rättssäkerhetsfrågan ur ett mänskliga rättigheter- perspektiv. För trots att alla EU-länder undertecknat Europakonventionen kring allas lika värde och rätt till grundläggande mänskliga rättigheter saknar inte sällan brottsmisstänkta de mest basala rättigheterna. Det visar en kartläggning som gjorts av Maastrichtuniversitetet i Nederländerna.

Bland annat får den brottsmisstänkte i flera EU-länder inte ha någon advokat närvarande vid polisförhöret. Att behöva bekosta advokaten helt och hållet själv är också vanligt förekommande.

Så får det rimligen inte förhålla sig. Det får inte finnas sådana radikala skillnader mellan EU-länders olika rättsystem. Skillnader som enbart beror på vilket land du råkar befinna dig i. Det straffrättsliga arbetet inom unionen bygger på att medlemsländerna kan lita på varandras rättssystem. Ett förtroende som inte kommer att kunna väga särskilt tungt förrän skillnaderna i ländernas rättssystem suddas ut.

Vidare får det inte på något sätt vara så att en person som misstänks för ett brott per automatik berövas sina grundläggande mänsliga rättigheter.

Rätten till en kostnadsfri tolk samt översättning av dokument borde vara en självklarhet. Det brottsmisstänkte måste för katten kunna förstå både rent språkligt och innehållsmässigt vad åtalet gäller.

Att de olika EU-ländernas polisorgan samarbetar mer är mycket önskvärt, inte minst ur effektivitetssynpunkt. Genom samarbete kan dels brottsbekämpningen underlättas, och dels kan även en hel del kostnader förhoppningsvis minska – kostnader i form av såväl kapital som andelen brottsmisstänkta som döms felaktigt.