På söndag skall Ukraina välja president. Det mesta tyder dock på en andra omgång, eftersom ingen kandidat väntas få minst hälften av rösterna.

Det är långt från euforin under den orangefärgade (brandgula) revolutionen.

Då tvingades den fuskande presidentkandidaten Viktor Janukovitj bort. I dag har han goda chanser att bli president utan valfusk.

Då var president Viktor Jusjtjenko och premiärminister Julia Tymosjenko allierade och folkliga hjältar. I dag är de bittra rivaler och den västorienterade Jusjtjenko har tappat nästan allt stöd.

Då framstod Ryssland, som hade stött Janukovitj, som den stora förloraren. I dag har Ryssland goda relationer med de båda huvudkandidaterna Janukovitj och Tymosjenko.

Då fanns stora förhoppningar om ekonomiska reformer, och om medlemskap i Nato och EU. I dag är ekonomin körd i botten och EU och Nato verkar inte överdrivet angelägna om att få Ukraina som medlem.

Förhoppningarna under den brandgula revolutionen har således inte infriats. Men mycket positivt har ändå hänt. Till skillnad från Ryssland och de flesta andra före detta Sovjetrepublikerna (Baltikum undantaget) är valet demokratiskt och ovisst.

I Ukraina har de styrande inte likt Putin marginaliserat oppositionen och kopplat greppet på medierna. Ukraina har utvecklats annorlunda än Ryssland och det än mer diktatoriska Vitryssland.

Det finns fog för allvarlig kritik mot ledarna för den brandgula revolutionen. De har inte förmått komma överens eller driva igenom reformer som på allvar minskar korruptionen. Det har förlamat beslutsfattandet och hindrat ekonomisk tillväxt.

EU och USA har stöttat Ukraina, men kunde ha gjort mer för att ge möjlighet till närmare samarbete. I andra länder har målet om EU-medlemskap starkt bidragit till att reformer verkligen har genomförts.

Sverige har dock varit pådrivande för att öka kontakterna med Ukraina. Bland ukrainska nationalister finns för övrigt en vurm för Karl XII, vars nederlag anses ha befäst den ryska överhögheten över Ukraina.

Det är dock inte lätt att styra och förändra Ukraina. Landet är splittrat. Den östra delen har tillhört Ryssland/Sovjet i hundratals år och där talar många ryska. Västra Ukraina tillhörde däremot tidigare Österrike och Polen. Den delen kom under sovjetiskt välde först efter andra världskriget. Det är inte konstigt att så olika historiska erfarenheter leder till inrikespolitiska konflikter.

Ukraina är också på många sätt beroende av Ryssland, inte minst för energiförsörjningen. Den här gången tycks inte heller Ryssland försöka påverka lika öppet som tidigare och båda huvudkandidaterna anses acceptabla. Det är därför inte orimligt om Ukraina eftersträvar goda men korrekta relationer till Ryssland.

De senaste årens besvikelser har lett till ett minskat stöd för demokratin. Här gäller det för EU och USA att vara beredda att på alla sätt stödja ett fortsatt demokratiskt system. Mardrömmen vore om söndagens val innebär första steget mot ett mer auktoritärt styre. Då skulle Ukraina däremot mer likna dagens Ryssland.