I helgen var det stökigt i Västerås i samband med en högerextremistisk demonstration. Det blev dock inte så illa som en del hade befarat, polisen gjorde ett bra jobb. De här höger- och vänsterextremistiska gruppernas livsluft är våld och bråk. Det är då de får uppmärksamhet. I den verkliga politiken och samhällslivet är de däremot lyckligtvis små och betydelselösa.

Det är annorlunda med Sverigedemokraterna. De har mandat i flera kommuner och landsting, särskilt i södra Sverige. Opinionsmätningarna har visat att partiet skulle ta sig in i riksdagen i höstens val. Det skulle betyda att flera hundratusen väljare kan tänka sig att rösta på Sverigedemokraterna.

De senaste opinionsmätningarna tyder dock på att stödet för Sverigedemokraterna sviktar. De har då varit under eller på gränsen till riksdagsspärrens 4 procent. Detta oaktat har nyligen det ena inlägget eller skriften efter den andra analyserat Sverigedemokraternas väljare. Blockpolitiken har också värderats efter hur den påverkar Sverigedemokraterna.

Utrikespolitiska institutet har givit ut en skrift av Anna-Lena Lodenius om högerpopulister i Europa. Markus Uvell på Svenskt Näringsliv har givit ut Folkhemspopulismen och skrivit på DN. debatt. Linnea Nilsson och Emil Schön har givit ut Fult folk och skrivit på DN. debatt. Uvell menar att SD-väljarna är ganska mitteninriktade i sina åsikter. De gillar folkhemmet och trygghet, samt tycker att Sverige har eller borde ha en unik plats i världen. För att långsiktigt stoppa Sverigedemokraterna måste vi mer bejaka olikheter och globalisering.

Nilsson och Schön menar däremot att politiken måste inriktas på att minska klassklyftor och statusskillnader. Valfrihetsideologin har fått många att halka efter och känna sig utanför. Dagens Nyheters förre politiske redaktör Niklas Ekdal kritiserar blockpolitiken och forskaren Magnus Hagevi försvarar den. Ekdal tror att blockpolitiken ökar utrymmet för partier som Sverigedemokraterna. Hagevi menar däremot, stödd på en enkät, att striden om regeringsmakten ökar det politiska intresset och minskar utrymmet för missnöjespartier. Ganska många av Sverigedemokraternas nuvarande väljare har en blockpolitisk åsikt och av dem håller de flesta på de rödgröna.

Här verkar budskapet anpassas till den egna åsikten. Marknadsliberalen Uvell gör upp med välfärdsstaten, medan Nilsson och Schön tycker att det behöver bli mindre valfrihet och skillnader i samhället. Ekdal gillar inte blockpolitik av flera skäl, men passar på att varna för att den ger Sverigedemokraterna utrymme.

Sverigedemokraterna har hittills lyckats sämre än sina motsvarigheter i andra länder. Det kan bero på att ledarna har mindre utstrålning, att partiet redan från början var invandrarkritiskt medan till exempel Dansk folkeparti och Fremskrittspartiet började som mer frihetliga protestpartier. Sverige har länge varit ett invandrarland så vanan vid främmande är större och här har funnits en missionerande tro på det egna samhällets fördelar.

Även om de är färre än i andra länder lockas dock flera procent av Sverigedemokraterna. Dessa väljare kan kallas politiskt fattiga och känner sig vara på samhällets skuggsida. Det är en viktig men, som framgår av de skiftande råden, svår uppgift att vinna dem tillbaka till politikens huvudfåra.