Sverige saknar ett internationellt känt fysiskt landmärke. Vi har inget Eiffeltorn, ingen Frihetsgudinna eller pyramid. Utomlands förknippas vårt land med mjuka värden.

Sverige är en mental plats, menade Olle Wästberg, tidigare generaldirektör för Svenska institutet, på ett seminarium i Almedalen i går. Temat för seminariet var Håller Sverige på att bli korrupt? I den mentala bilden av Sverige saknas korruption. Vårt land ses som ett föredöme; ett hederligt samhälle där mutor inte krävs eller används för att få saker gjorda.

Det finns olika sorters korruption. Det är högst ovanligt att någon lyckas muta till sig ett bygglov eller ett lägre straff i Sverige. Däremot händer det fortfarande att svenska företag känner sig tvingade att använda mutor för att göra affärer utomlands.

Det kan tyckas hopplöst att vägra när allt från strömförsörjning till polisbeskydd går så mycket enklare om man bara sticker till några dollar här, anlitar en ”fixare” där. Men svenska företag ska inte betala mutor. Genom att följa med mutströmmen bidrar man till att upprätthålla ett globalt problem.

Fem procent av världens samlade BNP går till någon form av korruption. Det är en triljon dollar varje år – ett enormt resursslöseri.

Men korruption finns också inom Sveriges gränser. Vi har aldrig varit förskonande från det faktum att gamla vänskapsband och lojaliteter spelar roll när det offentliga ska upphandla tjänster.

På kommunal nivå är systemet kanske tydligast. I en kommun där samma parti har suttit vid makten i årtionden utvecklas med tiden ofta en ”samarbetsanda” mellan den politiska makten, de kommunala bolagen, föreningslivet och näringslivet. Inga problem till en början. Visst är det smidigt när kommunen styrs utan uppslitande strider? Men i längden är täta, informella kontakter mellan samhällets olika grenar inte nyttigt.

I våras uppmärksammade Uppdrag granskning oegentligheter inom Göteborgs kommun. Det kommunala byggbolaget hade betalat överpris för tjänster utförda av en lokal byggherre. Men Göteborg är inte unikt. Utförsäljningen av Tibble gymnasium i moderatstyrda Täby är ett annat exempel. Upphandlingen kring nationalarenan i Solna ett tredje.

Granskningen av ekonomiska bidrag till partier är ett annat område där Sverige ligger efter många andra länder. I Europa är det bara Sverige, Schweiz, San Marino och Malta som inte har en statlig kontroll av de pengar som företag, organisationer och privatpersoner skänker till partier.

Det sker dock reformer för att begränsa korruptionen. Det finns en kod för näringslivspåverkan och i våras presenterades en utredning med förslag om ny mutlagstiftning.

Det finns dock mer att göra. Politiska partier måste bli bättre på att sprida ut sina förtroendeposter så att inte samma lilla grupp styr i såväl nämnder som offentliga bolag. På Almedalsseminariet konstaterades att vi i Sverige är världsmästare i att sitta på dubbla stolar.

Att bekämpa korruption är viktigt. Det handlar om demokrati och faktiskt också internationellt anseende.

Vårt öppna samhälle är vårt Eiffeltorn.