Helgens regnskurar var ett befriande avbrott i hettan. Sommaren 2010 är den varmaste på länge. Globalt talar man om det varmaste året sedan 1880, då mätningarna började.

Semesterfirarna som steker på stränd-erna uppskattar de höga temperaturerna. Lantbrukare med uttorkade åkrar och stressade brandmän längtar efter nederbörd.

Oavsett vem man är kan man inte låta bli att reflektera över de senaste årens extrema väder. Värmeböljor, översvämningar, tsunamis, snöstormar, jordbävningar och tornados har avlöst varandra. Namnen Katrina, Ike, Gustav och nu senast Alex är oroväckande bekanta. Platser som Haiti, Bangladesh och New Orleans associeras med naturkatastrofer.

Någonting är fel. Förmodligen är den förstärkta växthuseffekten och klimatförändringarna anledningen till det onormala vädret.

Får forskarna rätt är det här bara försmaken. Därför är det viktigare än någonsin att världens länder enas om en gemensam strategi för att minska, eller åtminstone bromsa klimatförändringarna.

Det är fem år sedan Kyotoprotokollet trädde i kraft, men 13 år sedan det författades. Protokollet, som är otillräckligt i dagens situation, var dömt att misslyckas sedan USA gjorde klart att man inte tänkte stödja överenskommelserna.

Nu är det dags att ta nya tag. I december håller FN en konferens i Cancún. Connie Hedegaard, EU-kommissionär för klimatfrågor och tidigare dansk miljöminister, berättar i en debattartikel i söndagens Dagens Nyheter att EU-länderna kommer vara beredda att fatta beslut då.

Det är just frånvaron av beslut som har utmärkt den internationella klimat-debatten.

Det senaste klimatmötet i Köpenhamn är ett bra exempel. Det var då man arbetade fram den så kallade Köpenhamnsöverenskommelsen, som i och för sig innehåller många viktiga punkter, men som inte är bindande och därför ganska oväsentlig.

Hedegaard säger också att EU-länderna kommer vara öppna för att förlänga Kyotoprotokollet om man inte når ett globalt avtal i december. Detta under förutsättningen att de stora utsläppsländerna minskar sin del av de globala utsläppen.

Det är samma sak som att säga att EU-länderna är beredda på att än en gång misslyckas. Att ta ut förlusten i förskott är ingen bra taktik när världen är i behov av hopp.

Kyotoprotokollet har aldrig varit framgångsrikt och har av många setts som ett bakslag från början till slut. Därför måste EU-länderna kämpa för en ny överens-kommelse och våga agera.

Nyligen gick Tysklands, Frankrikes och Storbritanniens miljöministrar ut med att de vill höja klimatmålen. I stället för utsläppsminskningar på 20 procent, jämfört med 1990 år nivåer, vill de tre länderna satsa på 30 procent utan krav på motprestationer från andra länder.

I en debattartikel i Financial Times pratar de om att skapa ett mer attraktivt klimat för investeringar i mindre koldioxid i Europa. Förhoppningsvis kan fler delegater åka till Cancún med den inställningen.