I efterhand framstår detta som en lång och målmedveten process. Det har kommit olika besked, men steg för steg har samarbetet med de borgerliga partierna tunnats ut. Miljöpartiet har till stor del nominerat nya och politiskt oerfarna toppkandidater. I bakgrunden anas en desto mer politisk erfaren kraft. Det handlar om förre parti-sekreteraren Håkan Wåhlstedt, som hade förtroendet att vara moderator när den rödgröna ledarkvartetten i måndags besökte Västerås.

Det kan tyckas logiskt att de rödgröna uppträder gemensamt inte bara på riksplanet. Men det resonemanget bygger på att politiken är densamma i hela landet. I själva verket varierar dock det politiska landskapet kraftigt mellan olika landsändar.

I storstadsregioner, särskilt i Stockholm har Socialdemokraterna i flera val klarat sig sämre än i andra delar av landet. Där är Moderaterna i flera kommuner lika stora som eller större än Socialdemokraterna. Här kunde Socialdemokraterna inte nå majoritet utan stöd av Miljöpartiet. De gröna var i de områdena, liksom i rikspolitiken, mer vänster än höger. Då var det rödgröna samarbetet ett ganska naturligt steg.

I andra delar av Sverige, främst i mindre och medelstora orter där industrin alltjämt är stark, påminner politiken mer om hur det var för några årtionden sedan i hela Sverige. Socialdemokraterna dominerar och har, i varje fall tillsammans med Vänsterpartiet, mer eller nära hälften av rösterna på flera håll.

Där kan det vara naturligare för Miljöpartiet att samarbeta med de borgerliga. Social-demokraterna kan framstå som maktfullkomliga, vana som de är att bestämma. De har i många fall möjlighet att vinna majoritet utan Miljöpartiets röster. Miljöpartiets profilfrågor, som att avveckla kärnkraften och hindra vargjakt, är inte lika lockande för Socialdemokrater på bruks- och industri-orter som i storstädernas medelklass.

Västmanland påminner mer om Industri-sverige än Stockholmssverige, även om Västerås inte längre är samma starka fäste som tidigare för Socialdemokraterna. Därför fanns goda skäl för Miljöpartiet att samarbeta med de borgerliga och samarbetet har fungerat väl under mandatperioden.

Utåt blir därför Miljöpartisternas sidbyte svårt att försvara. De har inte fört realförhandlingar med de borgerliga partierna i Västerås eller i landstinget. De kan inte peka på några frågor som avgörande skäl för att byta sida och har inte försökt maximera sitt inflytande genom att tala med både de rödröda och de borgerliga. Erfarna politiker med erfarenhet av de senaste årens sam-arbete har bytts ut. Agerandet inger inte förtroende.

Miljöpartiet kan dessutom ha sålt smöret och tappat pengarna. När sidbytet började planeras var det rödgröna opinionsövertaget stort. Men i dag kan den borgerliga Alliansen ha chansen att vinna Västerås på egen hand och i landstinget kan det bli avgörande hur Sjukvårdspartiet håller ställningarna.