Idag
har
jag
varit
på
födelsedagskalas
i
Västerås.
Trodde
förstås
att
jag
och
maken
skulle
vara
de
enda
på
plats
från
Kolbäck,
men
som
vanligt
fick
jag
rätt
i
att
alltid
dyker
det
upp
någon
med
förankring
i
"min"
ort.
Den
här
gången
var
det
trubaduren
Kjell
Björk
som
överraskade.
Minsann
är
inte
västeråsaren
Kjell
med
i
Kolbäcks
Musikkår
där
han
spelar
tvärflöjt.
På
kalaset
framförde
han
med
bravur
några
visor
av
Evert
Taube.
Magnus
Hammargren
räknade
in
sina
50
år
idag.
Och
om
en
och
en
halv
månad
fyller
också
hans
hustru
Caroline
-
min
lillasyster.
Det
blev
en
hel
del
tårta
vill
jag
lova
när
de
firade
sina
100
år.
Gästerna
kom
och
gick
under
detta
Öppet
Hus,
och
efter
de
första
hälsningskramarna
och
utbytet
av
artighetsfraser
framkom
att
också
Ingegerd
Pekkonen,
till
vänster
i
bild,
fyller
år
i
dag.
Lägger
vi
ihop
denna
trios
levnadsår
blir
det
178.
Grattis
alla
tre!
Lite
prat
om
Bloggerian
blev
det
också.
Den
som
är
på
väg
ut,
och
som
i
mitt
fall
ersätts
av
www.vlt.se/blogg/annemoikolback
.
Där
kommer
ni
att
hitta
mina
inlägg
framöver.
Några
av
mina
trognaste
läsare
är
min
kusin
Birgitta
"Biggan"
och
Bengt
Lövgren,
bilden
ovan.
Han
läser
allt,
och
tipsar
Biggan
så
fort
han
tror
det
är
något
hon
vill
läsa.
Tyvärr
innebär
mitt
flackande
till
Stockholm
och
landet
runt
på
bilsport,
utförsåkning,
dans,
semester
och
en
massa
annat,
att
vi
ses
alldeles
för
sällan.
Tänk
att
det
så
lätt
blir
så,
åtminstone
i
mitt
fall.
Men
nu
har
jag
lovat
mig
själv
bot
och
bättring.
En
tur
ut
till
Badelunda
måste
det
bli!
Och
självfallet
en
tur
åt
det
andra
hållet
så
de
får
en
guidad
tur
i
Kolbäck.
Den
här
kvinnan
har
samma
guidade
tur
att
se
fram
emot.
När
jag
växte
upp
var
hon
min
allra
bästa
kompis,
och
vi
hängde
ihop
i
vått
och
torrt.
Sedan
bar
livet
iväg
åt
olika
håll
med
oss
och
vi
hörs
bara
av
ibland
via
datorn.
Men
Annelie
Andersson
är
numera
äldreomsorgschef
i
Hallsta
(och
Kolbäck
också
då
förstås)
så
nu
har
vi
lovat
varandra
viss
skärpning,
vilket
innebär
att
vi
ska
ses
igen
snart.
Inte
varje
dag
som
bjuder
på
så
mycket
måste
jag
säga.
Viktigast
av
allt
är
i
alla
fall
att
den
alltid
så
genomsnälle
Magnus
fick
den
födelsedag
han
önskade
sig.
Det
är
han
verkligen
värd!
Resten
var
bonus
för
oss
andra.
/Annemo
Friberg