2 m/s
Jesusbloggen
Blogginlägg
-
Nu i helgen 5-6 maj arrangerar vi vårkonferens med prästen Hans Weichbrodt i Bäckbykyrkan! Helgens tema följer kyrkoårets tema: att växa i tro.
Jag började växa i tro när jag var 16 år. Då bjöd min mamma med mig på ett sportlovsläger som en kyrka arrangerade. Jag var inte så sugen på att åka men när min mamma inte tjatade på mig om att jag skulle åka med så tänkte jag i min tonårstrots att ”om inte min mamma tar sin roll och tjatar så tar inte jag min roll och säger emot” och så åkte jag med på lägret! Trots att jag trodde att alla som var med i kyrkan antingen var ”superkristna” eller ”supertöntar” åkte jag med och slogs av en fantastisk gemenskap. En bit in i veckan bad jag ”Gud om du finns kom och visa dig för mig”. Sen dess har jag längtat efter temat jag nämnde i början.
Hur växer du i tro?
Mats
-
I söndags frågade jag Jesus (som predikan i gudstjänsten):
Jesus, varje påsk och varje advent, ja egentligen varje dag vill jag fråga dig,
HUR KUNDE DU, Jesus?
>Du rider in mot Jerusalem på din lånade såna,
efter att männskorna hyllat dig och du gråtit över dem
och du förbannat fikonträdet och profeterat om
framtiden...
> Du rensar templet dagen efter du undervisat där och
genom de onda rådslag som människor smed kring dig på
onsdagen instiftar du sedan på torsdagen nattvarden och
erfar att bli pressad som i en olivpress i
Getsemane...och natten till fredag blir du ställd inför
översteprästen Hannas, anklagad och slagen, ställd inför
stora rådet tigandes, bara svarandes på att du är
Messias...
> Desto mer du härledde till identitet till Herren desto
fler blev anklagelserna, spottloskorna, knytnävsslagen
och piskrappen under vilka man hånade dig och ironiskt
bad dig att profetera om vem som slog....
> Jesus hur kunde du?
> Jesus, hur kunde du bekänna din identitet inför de högste
i Jerusalem när Petrus utanför på borggården inte ens för en liten tjänsteflicka
vågade bekänna att han ens kände dig? Tänk att du Jesus bekände din identitet för de högste i Jerusalem medan dina lärjungar inte ens vågade säga att de
kände dig, inte ens till de "lägst" stående i Jerusalem…
> Och Jesus, hur kunde du gå med på att utlämnas till Pilatus fast du
visste att han hade makt att korsfästa dig, vilket varken
översteprästerna eller Sanhedrin (det stora rådet) hade?
> Och hur kunde du Jesus, kyssa Judas, dela bägare med honom
och troligtvis oxå även hans fötter?
> Jesus, hur kunde du stå ut med Herodes hån, Pilatus kände
ju i varje fall viss medömkan för dig, även om varken
Herodes eller Pilatus valde att stå upp för dig trots att
de båda såg att du var oskyldig?
> Jesus hur kunde du göra det du gjorde för folket?
För folket som ropade korsfäst honom, korsfäst Honom!
Hur kunde du frivilligt ta emot pryglingen och gisslingen
innan korsfästelsen, inte bara fastigatio (den lättare
förödmjukande pryglingen) utan
även verbatio, där historikerna omskriver piskan som den
rysliga piskan vars små blytyngder fläkte sönder en mans
rygg på 4-5 rapp?
> Och du Jesus du tog oskyldig emot 39 rapp...
> Jesus hur kunde du välja korset, det fysiskt oerhörda
lidande som romarna t o m självmant slutade med år 315 e
kr eftersom de ansåg att det var för grymt? Och det än
svårare psykiska lidandet där du överges, sviks och
utlämnas och det omätbara andliga lidandet när du bär
världens synd i dig och ropar:
Eli Eli lema Sabachtani - min Gud min Gud varför har du övergivit mig?
Och du säger:Det är fullBORDAT och ger upp andan.
Jesus. Hur kunde du?
Och fortsättning på påskdagen, en tom grav...Jesus hur kunde du?...
/undrar en liten präst
-
Genom fastan hastar vi vidare och kom för ett litet tag sedan till temat "kampen mot ondskan" och då dök texten om David och Goliat upp. Till dig som vill läsa den historiska berättelsen har jag bifogat den längst ner...
* Tänk att David hade ett sånt allvarligt "synfel", han förstod inte att Goliat var så stor så kan man inte kunde besegra honom...eller så var han den ende som såg klart på situationen...Goliat var ju en oomskuren filistée, alltså en maktlös fiende...
* enligt david var nästan Goliat den modige, inte på ett bra sätt men hur vågade egentligen Goliat stå där i 40 dagar och säga alla dessa lögner när han hade den levande Guden i motstådarlaget?
* vad synd att Goliats gudar var så "ur form" just denna dag...eller så är det ju så att avgudar alltid är ur form! Det märker vi långsiktigt i vardagslivet och speciellt i nödens stund. Avgudarna hjälper oss = ingenting.
* alla andra verkade tänka att Goliat är så stor att han inte går att besegra...tänk om David tänkte att "Goliat är så stor så han kan man bara inte missa"!
När vi möter ondska runt oss i vår vardag skall vi inte vara alltför snabba till att bekymra oss och ge upp. Nej, med David som förebild och med Jesus som trygghet får vi stå upp för det goda genom att också kämpa med det onda.
Tillsammans?
Mats
David och Goljat
17 1Filisteerna drog samman sina trupper till strid och samlades i Soko i Juda. De slog läger i Efes Dammim mellan Soko och Aseka. 2Också Saul och israeliterna samlade sina styrkor. De slog läger i Terebintdalen och ordnade sig till strid mot filisteerna. 3Filisteerna stod på den ena bergssluttningen och israeliterna på den andra, med dalen mellan sig.
4Ur filisteernas led steg då fram en tvekampskämpe som hette Goljat från Gat. Han var tre meter lång 5och bar en hjälm av brons och ett harnesk med bronsfjäll som vägde omkring 60 kilo. 6Han hade benskenor av brons och en bronssabel i rem över axeln. 7Skaftet på hans spjut var tjockt som en vävbom, och spetsen, som var av järn, vägde över sju kilo. Framför honom gick hans sköldbärare.
8Goljat gjorde halt och ropade bort mot de israelitiska leden: ”Varför ställer ni upp till strid? Jag är filisteernas man och ni Sauls tjänare. Utse någon på er sida som får komma ner till mig. 9Om han är stark nog att kämpa mot mig och dödar mig, så blir vi era slavar. Men om jag vinner och dödar honom, då blir ni våra slavar och tjänar oss.” 10Och han fortsatte: ”Jag utmanar Israels här: Skicka fram en man som kan kämpa med mig.” 11När Saul och alla israeliterna hörde filisténs utmaning blev de utom sig av skräck.
12David var son till en efratit från Betlehem i Juda som hette Jishaj. Han hade åtta söner och var på Sauls tid redan till åren kommen. 13Hans tre äldsta söner hade följt Saul ut i kriget. De som dragit i fält var Eliav, den förstfödde, Avinadav, den andre, och Shamma, den tredje. 14David var yngst. De tre äldsta hade följt Saul, 15men David brukade då och då lämna Saul för att gå till Betlehem och valla sin fars får.
16Morgon och kväll i fyrtio dagars tid steg filistén fram och ställde sig där.
17Jishaj sade till sin son David: ”Ta den här säcken rostad säd och de här tio bröden och skynda dig till dina bröder i lägret. 18Och de här tio ostarna skall du lämna till deras befälhavare. Sök upp dina bröder och se hur de har det och få med dig ett livstecken från dem. 19De är med Saul och den israelitiska hären i Terebintdalen och krigar mot filisteerna.”
20Tidigt nästa morgon lät David någon annan ta hand om fåren och gjorde som Jishaj hade sagt till honom; han tog med sig vad han skulle och gav sig i väg. Just då han kom fram till lägret drog hären ut för att ställa upp sig, och stridsropen skallade. 21Israeliter och filisteer ställde upp i slagordning mitt emot varandra. 22David lade ifrån sig packningen hos trossvakten och sprang bort till trupperna och hälsade på sina bröder. 23Medan han stod där och talade med dem trädde tvekampskämpen Goljat från Gat fram ur filisteernas led och upprepade sin utmaning, och David hörde det. 24Alla israeliterna ryggade förskräckta tillbaka när de fick se honom. 25”Se på den där mannen”, sade de till varandra, ”det är för att förödmjuka Israel som han visar sig. Den som kan besegra honom får stora rikedomar av kungen. Han får kungens dotter till hustru, och alla i hans släkt skall vara fria män i Israel.” 26David frågade dem som stod närmast: ”Vilken belöning får den som slår ihjäl den där filistén och befriar Israel från vanäran? Och hur kan en oomskuren filisté få skymfa den levande Gudens här?” 27Man talade då om för honom vad som hade sagts om belöningen för den som slog ihjäl filistén. 28När Davids äldste bror Eliav fick höra hur han pratade med de andra blev han arg och sade: ”Vad har du här att göra? Till vem har du lämnat din lilla fårhjord i öknen? Jag känner dig nog, din fräcka slyngel! Du har bara kommit för att titta på striden.” – 29”Vad har jag nu gjort?” sade David. ”Jag frågade ju bara.” 30Han lämnade Eliav och frågade andra, och alla gav honom samma svar.
31Ryktet om vad David hade sagt spred sig, och även Saul hörde det och kallade honom till sig. 32Och David sade till Saul: ”Låt dig inte skrämmas av honom, herre. Jag, din tjänare, skall gå ut och strida mot den där filistén.” – 33”Inte duger du till att slåss mot filistén”, svarade Saul, ”du är ju bara en pojke, och han har varit krigare i hela sitt liv.” 34Men David sade: ”Jag har vallat får åt min far. När det kom ett lejon och tog ett får ur hjorden 35sprang jag efter det, slog ner det och ryckte bytet ur käftarna på det. När det anföll mig grep jag det i manen och slog ihjäl det. 36Också en björn har jag fällt, och det skall gå likadant för den där oomskurne filistén som det gick för dem, eftersom han har skymfat den levande Gudens här.” 37Och han tillade: ”Herren som har räddat mig från både lejon och björn, han skall rädda mig från den där filistén.” Då sade Saul till honom: ”Gå. Herren är med dig.”
38Så klädde han David i sina egna kläder och satte på honom en hjälm av brons och ett harnesk. 39Sedan spände David fast svärdet utanpå kläderna och försökte gå i rustningen – det hade han aldrig tidigare prövat. ”Nej, med allt det här kan jag inte gå”, sade han till Saul, ”jag har aldrig gjort det förr.” Och så lade han av sig rustningen. 40Han tog sin käpp, valde ut fem släta stenar i bäcken och stoppade dem i sin herdeväska, sin ränsel.
Med slungan i handen gick han emot filistén. 41Filistén kom allt närmare med sköldbäraren framför sig. 42När filistén fick syn på David fnös han föraktfullt åt honom – det var ju bara en ung pojke, ljushyllt och vacker. 43”Tror du jag är en hund, eftersom du kommer emot mig med käppar?” frågade han. Så nedkallade filistén sina gudars förbannelse över David. 44”Kom hit”, ropade han, ”så skall jag ge din kropp åt himlens fåglar och markens djur.” 45David svarade: ”Du kommer emot mig med svärd och spjut och sabel. Jag går emot dig i Herren Sebaots namn, hans som är Israels härars Gud och som du har smädat. 46I dag skall Herren utlämna dig åt mig, jag skall fälla dig till marken och hugga huvudet av dig. I dag skall jag ge ditt lik och de filisteiska soldaternas lik åt himlens fåglar och markens vilda djur. Så skall hela världen förstå att Israel har en Gud, 47och alla här skall inse att det inte är med svärd och spjut som Herren ger seger. Han råder över kriget, och han har gett er i vårt våld.”
48När nu filistén fortsatte framåt och kom allt närmare, sprang David med snabba steg fram mot hären för att möta honom. 49Han stack handen i väskan och tog upp en sten, sköt i väg den med slungan och träffade filistén så att stenen trängde in i pannan och han föll framstupa på marken. 50Så besegrade David filistén med slunga och sten. Han dräpte filistén utan svärd.
-
Ja fastetiden hastar vidare och i söndags var temat "den kämpande tron" och vi fick möta Jakob som var i brottningsmatch med Gud.
Men i min predikoförberedelse stack jag ner till Bäckby centrum för att köpa det senaste numret av "Hänt extra"! Anledningen att jag nu köpte tidningen var att huvudperson i den GT-texten, Jakob, verkligen skulle platsat i den. Han hade en historia fylld av relationssvårigheter & skandaler som en nutida press kunde gottat sig i. Men Gud grep, genom en brottningsmatch, in i hans liv:
22Under natten steg Jakob upp, tog med sig sina båda hustrur och sina båda slavinnor och sina elva söner och gick över Jabbok vid vadstället. 23Han lät dem gå över floden och lät föra över allt som tillhörde honom. 24Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom tills dagen grydde. 25När han såg att han inte kunde besegra Jakob slog han till honom på höftbenet, så att höften gick ur led när de brottades med varandra. 26”Släpp mig”, sade mannen, ”dagen gryr!” Men Jakob svarade: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.” 27Han frågade honom: ”Vad är ditt namn?” – ”Jakob”, svarade han. 28Då sade han: ”Ditt namn skall inte längre vara Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och människor och segrat.” 29Jakob bad honom: ”Låt mig få veta ditt namn.” Han svarade: ”Varför frågar du mig om mitt namn?” Och han välsignade honom där. 30Jakob kallade platsen Penuel, ”ty”, sade han, ”jag såg Gud ansikte mot ansikte och ändå skonades mitt liv”. (1 Mos 32)
Brukar du brottas? Jag tror att den omskrivne mannen som kom för att brottas med Jakob var Gud själv och att han kom för att ta något av Jakob. Han kom gissningsvis för att ta Jakobs falska självgodhet och hans syn på att alla andra runt honom alltid hade varit "problemet". Gud låter honom t o m få ett nytt namn, alltså en ny identitet. För Jakob blev det en dag av Gudsmöte, förlåtelse och upprättelse. Väldigt likt när Jesus mötte människor...
Det står i texten att "Han välsignade honom där". Jag tror att brottningsmatcher med människor är överskattade och att brottningskamper med Gud är underskattade... Vad tror du?
Mats -
När jag gick i mellanstadiet och vi i klassen försökte testa på detta med kärlek genom att bli ihop med någon sa sa vi alltid... Tommy och lena, är det = sant eller? Daniel och pernilla, är det = sant eller? Och nu har vi kommit in i den kanske mest förbisedda delen av kyrkoåret, nämligen fastan. Så nu får vi fråga oss:
Kärlek + fasta = sant?
I vår tid har vi ju så lätt för att undvika fasta, är vi inte rätt skickliga på det? Medan kyrkofädernas arv innehöll en lång julfasta, en förberedelsetid, nämligen advent så drar vi på med julskyltningens nya rekord. Och medan den ännu längre fastan, som är just nu, kan få förbereda våra hjärtan inför påsken så arrangerar vi semmeldagar och annat för att få ”unna” oss något...
Fastans påstående och fråga är snarare: eftersom du är så värdefull vill du kanske under en tid avstå från något för att få god balans i ditt liv? För god mat är inte ont utan gott (i dubbel bemärkelse!) men överkonsumtion förstör oss. Pengar är inte ont men kärleken till pengar är roten till allt ont. Människan är skapad både för fasta och fest annars blir liksom nästan aldrig fest...
eller?
Vilka för- eller motargument har du för att fasta?
Mats
Innehåll
Annat innehåll
Prenumeration
Sök i bloggen
Om bloggen
Jag heter Mats Nyholm, är 34 år och präst i Bäckbykyrkan.
Jag vill blogga om Jesus – om vem är, om vad han sa & gjorde. Vem tror du att Jesus är?
Välkommen…
Senaste inläggen
Arkiv
Ledarbloggen
Lattebloggen
- 30/04
- Praktfullt Rom
- 26/04
- Drakar och fontäner
