Blogg - publik

Hallstabloggerian

• Prenumerera på inlägg

Blogginlägg

1. Fyll åtminstone igen groparna!

   • 29 jul 2010 10:27
    Nu tänker jag vara kritisk. Jag gillar viss ordning och reda, gärna med små fina detaljer. Ni som följt mitt skrivande vet, typ inte ogräsfritt - men inga maskrosor. 
   
   Förra året togs träden vid busstationen i Kolbäck bort. Lövkronorna hade blivit för stora, antar jag, och träden var för tätt planterade. Det tog sedan en stund innan stubbarna försvann.
   
   
   
   Nu är det juli månad och väldigt många har semester. Tiden går, och fortfarande finns det gropar kvar vid Busstationen. Efter träden, som höggs ner förra året!
   
   
   
   Jag begär inte att det ska vara superfint överallt i centrala Kolbäck. Men att det finns gropar som stör allt vad slutfinish heter retar upp mig. Och det inte bara ser illa ut, utan folk kan göra sig illa!
   Hur svårt kan det vara att fylla igen hålen och sätta dit nya plattor? Eller kanske rentav ett nytt träd i ett av hålen?
   Ansvariga gör något - nu.Jag begär inte att det ska vara superfint överallt i centrala Kolbäck. Men att det finns gropar som stör allt vad slutfinish heter retar upp mig. Och det inte bara ser illa ut, utan folk kan göra sig illa!
   Hur svårt kan det vara att fylla igen hålen och sätta dit nya plattor? Eller kanske rentav ett nytt träd i ett av hålen?
   Ansvariga gör något - nu.
   
   
   /Annemo Friberg Foto: Hans Friberg
   • 0 kommentarer

2. Jennifer är modigare än jag

   • 27 jul 2010 22:07
    Bara för att jag är höjdrädd behöver inte andra vara det. Mitt barnbarn Jennifer till exempel. Hon älskar att klättra och man vänjer sig. Både vid att hon inte är rädd, och att själv inte vara rädd.
   Här nedan ser ni Jennifers första möte - för jag tror inte det är det sista - med Larissa Darvell, instruktör vid Kläppens höghöjdsbana.
   
   
   
   Innan någon får börja klättrandet upp i höghöjdsbanan, en av skidanläggningens sommarattraktioner, får alla en sele runt kroppen och öva hur fastsättningen går till bland vajrarna under barrträdens kronor. Det ser vansinnigt högt ut nedifrån marken, så vad ska det inte vara där uppe?
   
   
   
   Precis så vig som en 12-åring kan vara for Jennifer iväg över en spänd wire. Tur att två karbinhakar med rep så stadiga att de skulle hålla för en mindre bil, sitter fast mellan Jennifers säkerhetssele och den övre wiren! Annars hade jag nog svimmat, där jag stod sisådär en åtta meter under.
   
   
   
   Spindelnätet trodde jag skulle vålla problem. "Den var lättast" menade Jennifer och tog sig över som om hon haft fler än två ben.
   
   
   
   Larissa Darvell, instruktören från Falun som nu jobbar i Kläppen över sommaren, tyckte att vi skulle låta Jennifer besöka någon klättringsklubb hemma. Ja, som sagt, bara för att jag är höjdrädd och aldrig någonsin skulle komma på idén att ge mig iväg uppför någon vägg, kan andra gilla det.
   
   
   
   Knappa 45 minuter tog det för henne att komma runt banan, och ner på marken igen. Vi var nog lika stolta Jennifer och jag över att "vi" klarade det, hon där uppe och jag nere på marken...
   /Annemo Friberg
   • 0 kommentarer

3. En nykomling i familjen

   • 27 jul 2010 18:18
   Jag måste bara få dela med mig av lite bilder på ett litet mirakel.
   Hon heter Stella och är 9 veckor. En varelse som jag besökt nästan varje dag sedan hon kom till våran familj.
   Stella är en av mina bröders hundar och jag är alldeles tokig i henne!
   Har frågat vad hon är för en blandras ett antal gånger, men som vanligt har jag glömt bort namnen på dom.(sorry)
   
    
    
    
   
   Önskar att jag också kunde ha en sådan fin liten vovve, men så länge jag bor i en liten lägenhet och är borta hela dagarna och nästan hela kvällarna är det inte rättvist att hunden ska vara ensam hemma.
   Så då får jag ta hand om Stella lite då och då! :-D
   Det passar mig alldeles utmärkt!
   
   Kram Evelina
   • 0 kommentarer

4. Ett besök som gav mersmak

   • 25 jul 2010 19:18
    En bloggare ska alltid ha kameran med sig. Jag får skylla på att det är semester, och jag hade inte en tanke på att skriva om Hallsta Krog, vid Statoil intill E18.
   
   Egentligen skulle vi bara svänga in till macken och kolla lufttrycket i ett däck som det är smygpunka på. På väg därifrån kommer våra grannar Ingvar Andersson och Lena Robertsson farande - direkt från Hallsta Krog. De hade smort kråset med helstekt oxfilé och stripes för 110 kronor per person. Något de kunde rekommendera.
   
   Nej, och åter nej. Vi kom från stan och skulle hem till Kolbäck och packa ur bilen. Fast ni förstår säkert att tanken hade slagit rot - och sonen skulle få fälla avgörandet när han kom hem från sommarjobbet på Skantzöbadet.
   
   Nu har vi satt i oss tre bitar oxfilé vardera med välkryddad champinjonsås. Jag är riktigt mätt, och det var verkligen gott! För  endast 110 kronor per person! "Vi har alltid något tips på helgerna" berättar Tobias Serhatt som tog upp beställningen. "Och så har vi fläskfilé på planka för 99 kronor per personer under fredagar och lördagar."
   
   Besöket hade varit värt en bild, jag lovar att ha kameran med mig nästa gång. Eller också hinner du själv före mig till Hallsta Krog och kan se med egna ögon. För oss har restaurangen legat för nära - dagens mål var vårt första där. Men absolut inte det sista!
   /Annemo
   
   • 0 kommentarer

5. Puh! Vilken gårdag!=)

   • 22 jul 2010 22:16
   Min gårdag var hektisk men fantastiskt rolig för igår gick min konsert "Music of the night" av stapeln på Skantzen här i Hallsta. Det är mycket inför en konsert som man ska tänka ut: Vad man ska ha på sig, vilka låtar ska man spela, vad man ska ha på scenen, vilka instrument, affischer, man ska öva. Men hela den här processen är så fantastiskt rolig! Vi hade också bra hjälp av Seppo igår, som hade hand om ljudet.
   
   Det kom många och lyssnade och det är alltid roligt, men det viktigaste är att det är en bra pubilk, en publik som man får respons av och det var det igår!  Det är publiken som gör att man vågar ge ut av sig själv. Är det en publik som inte rör en min så är det svårt, men är det en publik som ser intresserad ut får man energi och inspiration. Så tack alla ni som var med igår!
   
   Jag har alltid tyckt väldigt mycket om kvällarna på Skantzen. Det är så somrigt!  Musiken, hembygdsföreningens alltid lika goda fika i pausen, alla glada människor. Jag är mycket tacksam att jag fick ha en av dessa konserter i år. Tack!
   
   Karolina
   
   
   • 0 kommentarer