Roger Alnebjer har bara bott i tvåan sedan i somras och tycker inte riktigt att han har kommit helt i ordning. ”Det är inte klart”.

Men gardiner hänger på plats, mattor ligger på golven och på hyllorna finns detaljer i 1950-talsstil (läslampor, porslinsfåglar, prydnadssaker, plastblommor, askar och burkar).

Det är Rogers första lägenhet och här bor han och Emelie Videll, flickvän sedan fyra år tillbaka, när de inte bor i hennes lägenhet. De är båda fascinerade av 1950-talets stil och har genom åren samlat på sig möbler så att det räcker både hem till Emelie och till Roger.

De bygger upp sina hem med gamla möbler som de köper på marknader och loppisar, som de besöker mestadels sommartid, när dessa bilintresserade unga vuxna, åker på utflykter.

Ett drömtillägg i lägenheten skulle vara en fin gammal jukebox, som fungerar förstås.

Radion i hallen (det enda omtapetserade rummet) lyser vackert när Roger slår på den. Mottagningen är lite sisådär för tillfället och det sprakar och knastrar (med förvånande volymstyrka).

Under det att inredningen vuxit fram har Roger nästintill blivit samlare av gamla radioapparater på kuppen. Lite här och var i lägenheten står apparaterna. De är i trä, plast eller i bakelit.

– De tar ju lite plats i och för sig, konstaterar han.

Men de flesta, och faktiskt det mesta i övrigt i hemmet som består av 1940- till 1960-talsgrejer, fungerar. Och om det inte fungerar, ser Roger till att laga det. Ett väggur med pendel svänger fint på väggen ovanför tv:n. Uret kostade inte många kronor, men att laga det gick på 750. Med detta verkar dock Roger nöjd.

– Det är ingen poäng i att bara ha sakerna, man måste använda dem också.

Alltså är Rogers hem i mångt och mycket ett fullt fungerande 1950-tals hem. Han sticker inte under stol med att vissa grejer är nya, köksluckor, vitvaror och golv är exempelvis inte gamla. Varken Roger eller Emelie är stenhårda på äktheten.

– Jag gillar absolut grejer som är nygjorda men som ser gamla ut, säger Emelie, som också bor i Hallstahammar och har en lägenhet inredd i samma stil (”fast lite tjejigare”).

– Jag är mer skeptisk och har väl lite svårare för det, säger Roger.

Inspirationen och kunskapen om stilen, eller ska vi säga tidsepoken, får paret från gamla filmer och tidningar.

Roger är uppvuxen i en bilintresserad familj och tycker att han fått en del av intresset för 1950-talets estetik hemifrån. Men föräldrahemmet ser ut som ett vanligt hem intygar han.

Det egna bilintresset märks i inredningen. På Stringhyllorna (original köpta på loppisar och marknader) står valda delar av hans leksaksbilsamling. På några av väggarna glänser navkapslar (”Det är lite av en grej för bilfolk” säger Emelie”).

Roger jobbar på bilverkstad och har tre, fyra gamla bilar som han håller på att fixa till.

Vad är du mest nöjd med hemma?

– Det är nog fladdermusfåtöljen i sovrummet. Den köpte jag i Uppsala i somras. Soffgruppen är också ett bra köp, den är skön att sitta i och kostade omkring en tusenlapp. Och Stringhyllorna, de är jag också nöjd med.

Under de år som Emelie och Roger åkt runt på loppisar och köpt grejer i deras stil, har de märkt att intresset ökat. Saker som slumpades bort för ett par år sedan, kostar mycket pengar i dag. Stringhyllorna är ett exempel.

– Nu får man verkligen betala för sakerna, men det är fortfarande lätt att förköpa sig, funderar Emelie, som gärna köper saker, men som har desto svårare för att slänga.

– Det är ju fina saker, även om de inte passade hemma hos mig eller hos Roger ...