Man skulle önska att en text skriven för tio år sedan skulle kännas mer förlegad, men uppenbarligen har många föreställningar om könen – sanna eller falska – lång livskraft.

I en rad mestadels underhållande tablåer exponerar paret Romeo och Julia, Clas Lindgren och Carita Wiklund, vanligt förekommande konflikter och missförstånd, där besvikelsen dock oftast bottnar i en köns-irrelevant dålig självkänsla.

Paljettglittrande Nitja Ekholm och Mats Wenlöf speglar paret som överjag eller uttolkare, och bidrar till fler skikt än de förutsägbara dialogerna.

Mer än som en pjäs känns den här produktionen som ett pedagogiskt fyndigt diskussionsunderlag, med roande inslag. Några synnerligen träffsäkra sångtexter höjer värdet – även om aktörernas sångförmåga drar ner upplevelsen – och den rapsodiskt genomförda snabbspolningen av Romeo och Julias väg från förälskelse till skilsmässa är en lysande livsakt genom exakt en minut och 38 sekunder.

Viss igenkänningsfaktor mötte scenen om Clas Olsson-katalogens terapeutiska inverkan, liksom sekvenser om männens problemlösarförmåga kontra kvinnans empati.

Karl Oskars och Kristinas könskvoteringstankar, till en klipsk parafras på Guldet blev till sand, var roande, liksom Romeos taffliga försök att förföra en trött hustru.

En del återstod att fila på vid premiären, och slutklämmen var lättgissad (om än sann!), men uppsåtet såklart hedervärt. Humor är en god port till djupare insikter.ann lystedt

Könet bedrar

Av: Hammarteatern, Hallstahammar

Manus: Jacke Sjödin

Regi och scenografi: Kaj Svednell

När: Premiär i torsdags. Spelas fredag–söndag till och med 28 januari