Robert Gustafsson firade egentligen redan för två år sedan 25 år i nöjesbranschen, men fortsätter sin jubileumsrevy. Det är revyns tredje omgång, efter uppsättningar i Göteborg och Malmö, och det märks att materialet är beprövat.

Det är mycket en tillbakablick som västgöten som kallats Sveriges roligaste man bjuder på. Han radar upp flera av sina paradnummer, bland annat brandchefen Greger, Tony Rickardsson och Fred Asp med illern Göran. Skickligt hoppar han mellan rollerna, utan att vi i publiken riktigt hänger med på hur han gör.

Robert Gustafsson är inte ensam på scen, utan omger sig med Åsa Fång, Sharon Dyall och Per Svensson. Den övriga ensemblen är bra, men borde även de utnyttjas mer. Det blir en skön omväxling när Gustafsson får ettsammanhang och inte måste vara den ensamt lysande stjärnan.

Bäst blir det annars när Gustafsson för en stund låter gubbarna vila. Som när han berättar om pojken som skämtade för att skydda sin storebror och att den pojken som vuxen fortfarande kan bli nervös utan en roll att gömma sig bakom.

Showen känns ojämn. Ibland är tempot uppskruvat för länge och flera av musiknumren känns bara inkastade.

Det är helt enkelt kul, men inte så sanslöst som man skulle kunna förvänta sig. Igenkänningsfaktorn gör att man nästan hela tiden anar vad som ska komma härnäst. Det är skicklig komik på rutin. När dagsaktuella skämt om Håkan Juholt dyker upp förstår man att det här kunde ha varit fantastiskt mycket bättre.