Publiken är på danshumör. Redan vid sjutiden är det fullt på dansgolvet i foajén. För musiken står Peter Lind & The Cabaret Band och bandledaren berömmer de dansande
paren. ”Det är bara när vi spelar i Paris som det är samma tryck” säger han.
Ja, i vanlig ordning verkar besökarna trivas på Festijazz. De dansar, äter jazzbuffé, småpratar och kryssar mellan de fyra scenerna.

Många letar sig till konserthusets stora sal klockan åtta när Hans Backenroth Quartet framträder. Basisten Hans Backenroth har spelat med de flesta men det är först på
senare år som han har bildat en egen kvartett.
Konserten består av många välkända låtar, till exempel Little girl blue där Backenroth och gitarristen Jacob Fischer visar upp fint samspel. Musiken är luftig och välspelad, inte minst på grund saxofonisten Bernt Rosengren som fortfarande har en fantastisk ton trots att han fyllde sjuttio för några år sedan.

I år har arrangörerna satsat extra mycket på unga musiker och särskilt unga musiker med lokal anknytning, till exempel trumpetaren Jonne Bentlöv.
Först uppträder han tillsammans med svängiga The Quiet Nights Orchestra som med diverse slagverk och ombytliga arrangemang får fart på publiken. Efteråt spelar
Jonne Bentlöv med sin egen kvintett. De har specialiserat sig på musik av Lars Färnlöf och konserten är en av kvällens höjdpunkter, tyvärr är den inte särskilt välbesökt.

Att boka många yngre artister är en förutsättning för att Festijazz ska utvecklas. Nästa steg är att få unga att köpa biljetter. Det är svårare och dit är det ännu en bit kvar.
Genom åren har Festijazz blivit synonymt med show och extravaganta scenkläder. Årets klädpris får utan tvekan sångaren Eddie Jansson i The Royal Blue Melodians för sina stora röda byxor och sin fjäderhatt.
Ett shownummer att minnas är Charleston sisters & The golden boys. De tre sångerskorna sjunger täta stämmor och skrattar mest hela tiden.

STAFFAN ANDERSSON