Det är inte premiär för en ny musikfestival i Västerås varje dag. Så det känns nästan lite högtidligt att gå ner till kvarteret Sigurd.

Femton bajamajor och ett enormt tält på en parkeringsplats är kanske inte sinne-bilden för en festival, men lite festivalkänsla infinner sig faktiskt i småkylan framför scenen.

Enligt en högst ovetenskaplig undersökning (ögonmått) är publiksiffran 800 personer. Medelåldern är ganska hög och ungefär hälften av besökarna sitter vid långbord och dricker öl.

Efter en fartfylld uppvärmning med party-bandet Rytterne röj är det dags för kvällens huvudattraktion. Ljusen i tältet släcks strax före 21 och sedan går Lisa Nilsson ut på scenen.

Det kompetenta bandet rullar igång hennes karaktäristiska småputtriga svenska soul. Det är inte musik att dansa till, man får snarare stå på stället och gunga lite lätt med knäna.

Före balladen Handens fem fingrar hyssjar sångerskan alla som sitter och pratar vid långborden. Efter ett tag ger hon upp och vänder sig uteslutande till dem som står framför scenen.

Lisa Nilsson firar 20 år som artist och spelar musik från hela sin karriär. I långa monologer berättar hon om hur allt började och pratar länge om klädmodet i slutet av 1980-talet.

Konserten lunkar på och låtarna känns väldigt välpolerade, bara någon gång bränner det till och då är ofta trumpetaren Peter Asplund inblandad.

Men efter schlagerlåten Du (öppnar min värld) kommer Lisa Nilsson och publiken igång. Den följs upp med några snabbare låtar och då blir det fest i tältet.

Senare på kvällen uppträdde Governor Andy men den konserten kunde VLT inte se på grund av pressläggningen.