I nöd och lust anspelar kanske på prinsessbröllopet. Men utöver några doser romantik (utan kungligheter – tack!) bjuds publiken på en rad elegant analyserade tidsmarkörer från husförfattaren Staffan Bjerstedts penna. Måhända riskabelt att lita så tungt på en upphovsman (16 av 24 nummer) men med dessa gestaltare växer materialet till en variationsrik föreställning.

Inte otippat finns de sociala mediernas övertagande av verkligheten med, liksom besparingar inom både teater och sjukvård.

Även Stina Elgs text Barn är ett folk, med Sören Ivemyr och Andreas Sköld i kortbyxor, speglar samhällstendenser, och det i svärtad ton.
Sören Ivemyrs och Jan-Erik Hagströms vresiga ”gubbar” är som vanligt obetalbara, med höjdpunkter som TV3-programmet Grannfejden och hunddramat Rastgården. Ge dessa två varsin trenchcoat och dammsugare och de förvandlar scenen till en husdjursthriller på hög nivå.

Charmören Andreas Skölds vältajmade kroppsspråk (försmådd eller lyckosam spelar ingen roll) lockar till skratt så snart han gör entré och Helén Starborg får inte bara gestalta feminism och PRO utan även befriande flippa ut i numret Positiv inställning.
I år har även det begåvade musikaliska samspelet utökats, och helhetsintrycket blir: mer kul och trivsamt än gapskrattsroligt. Och gemytet får även avrunda, i en softad Georgia (här: Vallby) i intim jazzklubbston.

ANN LYSTEDT