7 m/s
Det får inte bli fel igen för (S)
Så fick då Socialdemokraterna en partiordförande efter de till synes ändlösa mötena i verkställande utskottet. IF Metall-basen Stefan Löfven tar över om partistyrelsen i morgon ställer sig bakom VU:s förslag. Och så kommer det att bli. Alla ser ut att vara överens.
Relaterat
Även denna process var sluten. De ledande i partiet tyckte att det var viktigare att snabbt komma till beslut än att låta medlemmarna komma in och att låta intresserade kandidater träda fram. Nu fick vi en repris på tidigare ledarval, där ledande företrädare regelmässigt svarar nej till på frågan om de vill bli partiledare.
Det gör det extra viktigt att det här valet blir bra. Om även Löfven inte skulle klara uppdraget har brådskan och slutenheten inneburit ännu ett misstag.
Nu vekar dock förutsättningarna bättre. Stefan Löfven beskrivs som eftertänksam, enande och pragmatisk. Det är egenskaper som Socialdemokraterna behöver, inte minst efter den alltför impulsive Håkan Juholt.
Men det finns frågetecken. Löfven har sin bakgrund i fackföreningsrörelsen och saknar erfarenhet av riksdagen och har inte råkat ut för den hårda granskning som toppolitiker har att räkna med. Samtidigt som färre LO-medlemmar än tidigare röstar på Socialdemokraterna väljs en facklig ledare för första gången till partiledare. I den meningen är det en chansning att välja Löfven.
Låt oss ändå hoppas att Löfven klarar uppdraget. Det är bra för demokratins vitalitet med en tydlig men konstruktiv opposition. Löfven är som facklig förhandlare van att ge och ta för att komma till gemensamma uppgörelser. Det kan bli en värdefull egenskap då regeringen inte har egen majoritet och därmed ibland behöver komma överens med minst ett oppositionsparti.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 27 jan 2012 07:54 Bo LO Högberg
Brådskan och slutenheten?
Att nån överhuvudtaget försöker bita sej fast vid slutenhet är naturligtvis en gåta som den här gången kom till uttryck genom att Löfvens mamma kwittrat partihemligheter till media!
Och hur ska nån kunna hejda den ständigt tilltagande brådskan?
Pinsamt genant är exempelvis skolpolitikernas oförmåga att ens komma i närheten av samhällets förändringstakt: Skolbarnen är snabbare med att sms-mobba varandra än att lära grundläggande kunskaper.
Ibland undrar jag om inte bästa sättet att få tillbaka höga kunskapsnivåer helt enkelt vore att sköta lektionerna med hjälp av sms-textande. Men ett sånt förslag är väl som runt förra sekelskiftet när nåra vettlösa typer började föreslå att ungarna skulle få papper och penna när det funkade så bra med griffeltavlor!
Kanske S borde upplysas om att när det gäller reläandet av meddelanden i Mobergs bok Rid i Natt, har hästar och ryttare sen länge insett att konkurrensen i twittervärlden är dem övermäktiga.