Emma Jangestig bloggar nästan dagligen på Bärgslagsbladet/Arboga Tidnings nätsajt, bblat.se. Är välvillig till mediernas intervjuer, skriver på en kommande bok och öppnar sig även i en TV-dokumentär i SVT på torsdag kväll i nästa vecka, När himmelriket rasar.
– Det är fortfarande min terapi för att bearbeta sorgen, säger hon. Att prata och prata om det som hänt.

Emma Jangestig är en öppen person, nyfiken – och skrattar ofta under vårt korta samtal i går kväll.

Christine Schürrer och hennes ofattbara dåd mot Emmas son Maximilian och dotter Saga har varit, och är givetvis fortfarande en mardröm.

Men den tyska kvinnan, som vållat henne så mycket smärta, börjar sakta försvinna från Emma Jangestigs vardagstankar.

– Ja, så är det faktiskt, säger hon. Jag vet ju att hon sitter där nere i Ystad, och att hon inte får eller kan kontakta mig. Men jag upplever det som att hon försvinner mer och mer ur mitt liv.
Emma Jangestig tycker att hon nu funnit sitt förhållningssätt att gå vidare i livet.

Nu är det mars månad, och minnet av de fruktansvärda dåden för snart två år sedan blir allt mer påtagligt. Och jobbigt.

– Ju närmare vi kommer den 17 mars, ju mer påminns jag och familjen om händelsen.
Det är planerat för en minnesceremoni vid ”Meken” onsdagen den 17 mars.

På kvällen, två år efter Maximilian och Sagas död, ska deras minne hed¬ras genom att risballonger tänds och skickas mot den mörka himmelen.

Men dessförinnan, på torsdag kväll (21.30) i nästa vecka, sänder SVT2 en dokumentär av reportern Pernilla Gillback om Emma och tragedin för två år sedan.

– Det känns otroligt fint att SVT önskat göra programmet, säger Emma. Särskilt som SVT för mig representerar journalistik med väldigt seriös pressetik.