Förra året anmäldes 101 fall av grov fridskränkning mot barn. 59 mot flickor och 42 mot pojkar. Det är mer än tre gånger så många som 2010. Brottet grov fridskränkning innebär att den drabbade upprepade gånger kränkts fysiskt eller psykiskt i en miljö som borde vara en trygg zon – som i sitt hem.

Bakom statistiken döljer sig fruktansvärda berättelser. Till exempel berättade en 13-årig flicka i somras för en person, som sedan slog larm, att hennes mamma slår henne med en borste, knuffar henne och lyfter henne i håret.

Att antalet anmälningar har ökat med 320 procent under 2011 beror till stor del på att Västmanlandspolisen valt att redan från början valt att rubricera en anmälan om våld mot barn som grov fridskränkning snarare än det i lagens mening något mildare brottet misshandel.

– Om vi får en socialanmälan där det står att barnet berättat om upprepade kränkningar, enligt mig ska det kodas som grov fridskränkning, säger Ulf Ellefors, sektionschef på polisens familje- och relationsvåldssektion.

Rubriceringen kan sedan ändras av åklagaren beroende på vad man kommer fram till i polisutredningen.

Ulf Ellefors förklarar att en orsak till den stora ökningen av just grov fridskränkning kan vara att Västmanlandspolisen i fjol satsade extra mycket på att jobba med skolor och socialtjänst och utbilda i hur man bör prata med barn som börjat berätta om misshandeln. Vad man som vuxen kan fråga utan att förstöra utredningen genom att plantera tankar hos barnet om saker som kanske inte alls har hänt.

När polisen redan från början har mer information om vad barnet kan ha utsatts för blir det lättare att utreda – och bättre för barnet man misstänker far illa.

– För oss handlar det om vad som är det bästa för barnet. Det är inte säkert att barnet säger någonting till oss i ett förhör. Då är det bra att ha information i anmälan att falla tillbaka på.

Utredningen sker i nära samarbete med socialtjänsten – och förhören med det utsatta barnet har en central del. Barnförhörsledarna får lita mycket till sunt förnuft och anpassa samtalet till barnets ålder.

Hur ska man bete sig om man misstänker att ett barn blir slaget?

– Om man har en personlig relation är det inte farligt att prata med barnet och fråga hur barnet har det. Man ska ställa väldigt öppna frågor som ”hur menar du då?”, säger Johan Håvedal, kriminalinspektör som utreder misstänkt barnmisshandel.

Ibland kan det vara svårt att veta vad treåringens berättelse om att han är rädd för en man med en slang betyder och då kan en öppen fråga avslöja om barnet far illa. Är man då fortsatt orolig bör man anmäla eller åtminstone rådfråga polisen, tycker Johan Håvedal.

– Det kan vara toppen på ett isberg. Är det inte det brukar det framkomma i utredningen. Det kan vara obekvämt för föräldrarna om de en stund misstänkts för brott, men barnets bästa måste komma före.