- Händer saker samtidigt går det inte att garantera att varje patient blir behandlad på ett vetenskapligt och bra sätt, säger Kristina Stig, utredare på Socialstyrelsens analysenhet och upphovsman till rapporten Hemsjukvård i förändring 2008.

Enligt rapporten kan patientsäkerheten äventyras redan vid 400 patienter per nattsjuksköterska. Nattsjuksköterskan på Proaros Dygnet runt patrull, som ansvarar för Västerås hemsjukvård, har ett ansvar som är mer än fyra gånger så stort.
- Det är det högsta antalet jag någonsin hört, säger Marianne Lidbrink på Socialstyrelsens äldreenhet.

Sjuksköterskan Agneta Larsson jobbar ensam om nätterna. Hon känner sig orolig på jobbet och frågorna maler i huvudet.
- Vem kommer jag att bli tvungen att prioritera bort? Kommer jag att göra rätt bedömning, skicka i väg rätt patient? Vad händer med patienterna om jag själv blir sjuk eller skadad?

Ofta är nätterna hektiska. Då är det svårt att vara ensam. Jobbet förutsätter att sköterskan är tillgänglig på telefon samtidigt som hon behandlar patienter. Vid allvarliga insatser kan det bli påfrestande, säger Agneta Larsson.
- Till exempel vid dödskonstateranden eller när vi ger morfinbehandling till döende. Då vill man ha lugn och ro omkring sig och tid för anhöriga men i stället ringer telefonen stup i kvarten.

Hon brottas ständigt med tanken på vad som är viktigast - uppdraget som hon är mitt uppe i eller det i luren?
- Prioriterar jag ett fall så får det andra vänta, säger hon.

Det har hänt att hon fått avbryta behandlingen, be anhöriga och patient om ursäkt och ta samtalet. Hon beskriver det som att hon har ena foten i korridoren och den andra hos patienten.
- Det är en fruktansvärt jobbig situation. Det skulle hjälpa om jag hade en kollega att lasta över telefonen till.

De som jobbar kväll känner också av pressen. Ändå är de två som delar på nattsjuksköterskans ansvar.
Rädslan för att göra fel är stor.
- När vi har så många patienter hinner vi varken tänka ordentligt eller reflektera. Du ligger alltid i riskzonen för en felbedömning, säger Karina Olofsson som jobbar kväll.

För att hantera ångesten skapar de egna kontroller.
- Jag brukar ringa sjukhuset i efterhand för att kontrollera att de har fått rätt patient. Skulle något gå fel är det jag som är ansvarig, säger Agneta Larsson.
- Vad allmänheten inte förstår är att det är omöjligt att kontrollera patientsäkerheten med så här många patienter. Det spelar ingen roll hur mycket jag anstränger mig.

De har för vana att ringa upp servicehemmen dagen efter, för att höra hur patienten mår.
- Man behöver ett avslut, för sin egen skull. Har man inte tid för det på jobbet får man göra det på sin ledighet, säger en sjuksköterska som vill vara anonym.

På socialstyrelsen regionala tillsynsenhet i Örebro ser man allvarligt på uppgiften om nattsjuksköterskans ansvar.
- 1 603 är onekligen ett högt antal. Vi kommer att öppna ett ärende där vi ställer frågan till medicinskt ansvarig i kommunen (Mas) och verksamhetschefen om hur de ser på patientsäkerheten, säger byrådirektören Sylvia Norén.

Fotnot: Artikeln publicerades ursprungligen i VLT 14 mars 2009.