Skolorna nobbar brandkunskap
Relaterat
– Vi är för lite ute på skolorna. Det är min egen åsikt, säger Hans Zwicknagel, Brandskyddsföreningen Västmanland.
Föreningen har en budget för att utbilda elever i årskurs 6, men har i många år haft svårt att göra av med pengarna.
– Vi kan erbjuda en brandman, i full utrustning, som kommer och pratar och
demonstrerar, men skolorna vill inte ha utbildningen.
Han ser det som ett problem för just Västerås och övriga Västmanland. I övriga Sverige är skolorna mer positiva, påpekar han. Men han tillägger att det inte gäller alla skolor i länet.
Hur många är då antalet skolbränder? Fredrik Eriksson, brandtekniker vid räddningstjänsten i Västerås, kan ta fram siffrorna för kommunerna inom Mälardalens brand- och räddningsförbund (Västerås, Hallstahammar och Surahammar).
– Antalet avsiktligt anlagda skolbränder har ökat. De har fördubblats, säger han och berättar att det har varit ett tiotal anlagda skolbränder per år under 2007 och 2008.
Men det finns också ett mörkertal. Små bränder släcks ibland direkt och anmäls inte.
S:t Ilians skola hade problem med anlagda skolbränder för några år sedan. Därför satsade skolledningen på utbildning, och skolbränderna blev klart färre. Men skolans rektor Peter Johansson ser ändå inte något klart samband mellan ökad utbildning och färre skolbränder.
– Nej, det är mer komplicerat än så. Det finns många orsaker till att en elev anlägger en brand i en papperskorg på toaletten. Om elever känner sig hemma och trivs, om de anser att det är ”min skola”, då anläggs inga bränder. Det är heller inte vilka ungdomar som helst som anlägger bränder, det är vissa elever eller särskilda gäng. Men visst kan det vara mycket bra att man lär ut konsekvenserna av en brand.
Monique Holmgren, riskmanager vid Västerås stadsledningskontor, arbetar just nu med en handlingsplan som bland annat handlar om mer brandutbildning på skolorna.
– Jag tror på information i tidig ålder, gärna tidigare än i sjätte klass.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 9 okt 2009 16:42 KA
Samverkan inom förvaltningar utan en i förväg överenskommen samsyn på behovet eller en gemensam chef, t.ex. Kommunchef eller styrelse som talar om vad som gäller resulterar ofta i situationer från denna. Förlorare är skattebetalarna och de som jobbat fram i det här fallet utbildningen. Dessa känner sig nog rätt misslyckade och i nästa "besparingspaket" som de duktiga kommer med sitter de löst då efterfrågan saknas.