50-talsbloggen
Blogginlägg
-
Söndag eftermiddag och bilarna har i låg fart lämnat staden. Spåren är kvar i asfalten på Sjöhagsvägen några veckor till. Många kommer att minnas detta som ett av de varmaste och snällaste Power meeten någonsin.
50-talsbloggaren loggar ut och bloggar av för den här gången. Hejdå. Allt kul har ett naturligt slut.
-
Eastwood café är en 50-talets oas i denna ljuva sommartid. Beläget nära Lundby kyrka är det lagom nära till centrum, lagom långt bort från larmet vid helgens Power meet.
I fredags kväll var vi en lyckliga skara på cirka 80 personer som bjudits in till en privat fest på caféet som Veronica Östlund och Sören Stenström öppnar upp några gånger om året.
Mysigt, trevligt, snygga bilar och premiär för nya korvkiosken. Ett gott komplement till Essomacken och allt det andra.
Och bra ös med rockabillybanden Lil Camille & Rattletones samt Hurley & The Blue Dots - vilken kväll!
Till höger ser vi cafägaren Veronica Östlund och till vänster kvällens kaffekokerska & servitris; Ann-Charlott Mähler.
-
Nu i kväll stängde marknaden på Johaneesberg. Handlarna ger lite olika bild av hur affärerna har gått. Kanske märks det även här att Power meet börjat svänga från motortträff till mera allmän folkfest. Loppishandlarna verkar vara mera nöjda än de klaasika bildelssäljarna.
Och varmt var det även idag. Delad cab - en 52a kanske - blev det för Cindy och Zeth från Norberg. Helt OK tyckte båda.
-
Visserligen varmt och soligt men tidvis mycket folk inne i Västerås city. Och rockabilly- & raggarvänliga prylar sålde lite extra bra. Hattar, t ex. Maria Johansson i butiken Calamity Janes intygar de goda dagarna för bredbrättade solskydd,
.
-
Plus 28 på Marknaden och 50.talsbloggaren bestämde sig för att snabbkolla utbudet i alla torgstånden. Imponerade många på plats. Det tog en timme och tio minuter att se allt.
Insåg att det måste vara klart enklare att gena över flygplatsens enorma gräsyta istället för att gå samma väg tillbaka.
Den enda bilen inom synhåll - kanske en Ford från tidigt 70-tal - ändrade oväntat kurs och körde mot mig i långsm fart och stannade fem meter ifrån mig. Förare log och ropade:
- DU, DÄR! det är v äl inget övergångsställe här.
Alla i bilen vinkade åt mig och skrattade åt sin roliga förare.
Jag gick vidare och hittade en behövlig glasssäljare som fixade sin skylt. Alexandra Mahrs från Norrköping hade tidigare år sålt glass som inkomst till innebandlylaget. Nu i år var laget inte längre aktuellt - men hon fortsätter åndå att komma till Power meet som glasssäljare.
Men kan nån förklara varför Alexandra inte textade skylten färdigt INNAN hon satte upp den??
