Daniel Blomberg, 18, är beroende av kaffe. På morgonen behöver han en kopp för att komma igång. Finns det inget kaffe hemma blir han småsur och besviken.
- Sitter jag still och inte gör någonting känner jag ett sug efter en kopp, som om jag verkligen vill ha en, säger han och berättar att han aldrig tackar nej om han blir erbjuden en kopp kaffe.
I vanliga fall går Daniel byggprogrammet på Wenströmska och då är kaffe inte så lättillgängligt. Nu, när han gör sin praktik på NCC där det står en kaffebryggare i fikarummet, blir det minst två koppar per rast. När det är dags att gå hem har det blivit minst sex koppar.

Utöver det dricker han en eller flera koppar på morgonen och kvällen när han är ledig, men särskilt påverkad brukar han inte känna sig.
- I början trodde jag att man skulle bli pigg av att dricka kaffe, men jag känner ingen skillnad. Jag tycker bara att det är gott. Ibland har jag svårt att somna om jag druckit en kopp ganska sent, men det är inte så farligt.

Oftast dricker Daniel kaffe när han har en stund över, och på fikarasten. Han tycker inte om att fika på kaféer för då måste han betala per kopp och tvingas begränsa sig. Daniels nuvarande kaffevanor har varit oförändrade i ungefär ett år och
i nuläget ser det ut som om de kommer att fortsätta.
Daniel har aldrig ifrågasatt sitt kaffedrickande, även om han förstår att han dricker lite mer än de flesta. Han har haft några dåliga upplevelser, men inget som direkt avskräckt honom.

- Jag har bara testat gränserna. En gång drack jag nio koppar ganska fort och då började jag få ont i magen så jag blev tvungen att vila lite. Det blev inget mer kaffe den dagen.
Men han kan inte tänka sig ett liv utan kaffe.
- Nej! Jag vill ha det. Jag vill ha kaffe, säger han.

Clara Berglund
clara.berglund@vlt.se